Uppdaterad.
Den präst i Luleå stift som vann mot domkapitlet och fick tillbaka kragen begärde under processen via sitt ombud ut allt utredningsmaterial. Däribland ljudupptagningar av förhören med konfirmanderna.
Domkapitlet lämnade inte ut inspelningarna med hänvisning till att de var att betrakta som minnesanteckningar och inte offentliga handlingar. Prästen överklagade och enligt överklagandenämnden har domkapitlet brustit i sin prövning.
Överklagandenämnden påpekar att man flera gånger tidigare konstaterat att det är av stor betydelse att ”handläggningen i obehörighetsärenden sker på ett sätt som tar hänsyn till den enskildes rättssäkerhet” och att utredningen "bör ske i enlighet med grundläggande principer som tillämpas på det straffrättsliga området”.
De inspelade konfirmandförhören är enligt överklagandenämnden jämförbara med inspelade förhör vid en brottsutredning. Den misstänktes rätt till insyn i förundersökningen, ”partsinsyn”, regleras i rättegångsbalken och bör tillämpas vid tillsynsärenden i Svenska kyrkan. Partsinsynen har i regel företräde framför sekretess och ger större möjlighet till insyn än den inomkyrkliga offentlighetsprincipen.
Nämnden har inte prövat om prästen ska få del av konfirmandernas inspelade förhör eller inte, utan har skickat tillbaka ärenden för ”erforderlig handläggning” i domkapitlet.
Luleå domkapitel meddelar i ett nytt beslut att man inte kan lämna ut bandinspelningarna eftersom de inte längre finns bevarade.
”De aktuella ljudupptagningarna förvarades av domkapitlets utredningsgrupp till dess (tillsyns)ärendet var avgjort och raderades därefter. ”
Domkapitlet skriver att man instämmer med överklagandenämndens konstaterande om vikten av att handläggningen i behörighetsärenden tar hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Men man anser att rätten till partsinsyn har blivit tillgodosedd genom att prästen fått upplysningar om vad som framkommit i de inspelade förhören.
