Annons
Debatt
Vi behöver en mer flexibel organisation
Idag är de administrativa systemen riggade för de större församlingarna.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
I det pågående samtalet på KT debatt om Svenska kyrkans framtid är det en fråga som återkommer och som handlar om sammanläggningar av mindre församlingar till större. Några hävdar att det är nödvändigt, inte minst för att få ekonomisk bärkraft till att betala anställda medarbetares löner och underhålla kyrkor och församlingshem. Några hävdar att strukturförändringar leder till att det relationella nätverket som bär upp församlingslivet slås sönder, att engagemang och delaktighet minskar.
I Växjö stift har man undersökt vad som hänt i de församlingar som har lagts samman till större enheter. Antalet gudstjänstdeltagare, dop, konfirmander, ideellas engagemang och antalet förtroendevalda sjunker betydligt snabbare i de större enheterna.
Hur kommer det sig att huvudspåret inom Svenska kyrkan ändå är sammanläggningar? Kan det vara så att det finns en norm inom Svenska kyrkan som säger att större är bättre än mindre?
Som präst och anställd medarbetare i Svenska kyrkan har jag ofta hört resonemang som berättar om hur karriärvägen ser ut. Ska du komma vidare behöver du avancera från mindre till större. Kan det vara en bidragande orsak till att det är svårare för mindre församlingar att rekrytera medarbetare? Vore det inte bättre, när det är dags att byta tjänst, att fokusera på om den nya församlingen har utvecklande gudstjänstliv och verksamhet, konstruktivt ledarskap och god arbetsmiljö?
Medarbetare som rekryteras till stiftsorganisation och utbildningsinstitut kommer företrädesvis från större församlingar. Det kanske betyder att deras kompetens och erfarenhet framför allt kommer från den större församlingen. Om de som utbildar framtidens medarbetare hämtar sina exempel och situationsbeskrivningar från den större församlingen, hur formar det beredskapen hos nästa generations medarbetare att arbeta i olika församlingskontexter?
Är det så att den större församlingens behov går före den mindre församlingens behov? Den större församlingen berör ju fler människor. Men vad händer i förlängningen om insatser till de större församlingarna dominerar stiftets arbete? Om det är de större församlingarnas agenda som styr arbetssätt och kunskapsbildning? Om det är de större församlingarna som normerar vad som är viktigt och oviktigt?
Från den nationella nivån av Svenska kyrkans organisation kommer propåer som kräver ansenliga administrativa resurser för att svara upp mot. Här är det inte fråga om att vandra med lätt packning i den fortsatta pilgrimsvandringen. De administrativa systemen är riggade för de större församlingarna.
Som kyrkoherde i en mindre landsbygdsförsamling skulle jag önska att stiftsorganisationen i sitt främjandeuppdrag erbjuder möjligheten att köpa in olika tjänster. Det kan gälla t ex fastighet, HR, ekonomi och kommunikation, men också hjälp att lösa vakanser till de tjänster som församlingen har.
Stiftsorganisationen kan ikläda sig arbetsgivaransvar och församlingar i stiftet kan teckna kontrakt för olika tjänster som behövs. Församlingens kultur och relationella nätverk kan leva vidare, utvecklas och arbetssätt kan utvecklas för att möte samtidens utmaningar.
Stadens och tätortens utmaningar är delvis annorlunda än de utmaningar som möter församlingar på landsbygden. Inför framtiden behöver vi som kyrka arbeta på olika sätt och forma vår organisation så att den blir mer flexibel.
Pär Friberg
Kyrkoherde i Daga församling, Strängnäs stift
