18 783 skäl att arbeta vidare

Församlingar verkar i en både ovanlig och orolig tid. Året 2025 präglades av oro och starten av år 2026 har kantats av krig, stormakter som spänner muskler och det mänskliga lidande som följer. 

Samtidigt förändras kyrkans scen, inte bara i Sverige utan i flera länder – och det markant. Undersökningar visar hur unga driver ökningen av gudstjänstbesök i brittiska kyrkor, i USA var försäljningen av biblar den högsta på 21 år och antalet vuxendop i den franska katolska kyrkan pekar i flera stift rakt upp.

Siffror och statistik är inte allt. De kan förblinda oss att enbart söka kvantifierbara mål när evangeliet inte kräver stora skaror för att beröra hjärtan. Men låt oss inte göra felet att placera oss i ett av två diken! För det handlar inte om att välja på enbart omätbara visioner eller hårda data, utan om att kroka i det som behövs för att sprida det glädjerika budskap som kyrkan förvaltar.

Siffror från föregående år pekar mot att 18 783 människor gjorde ett aktivt val att gå med som medlemmar i Svenska kyrkan! Om vi backar cirka 20 år i tiden behöver vi summera ihop inträdessiffrorna för hela år 2004, 2005, 2006 och en bit in på 2007 för att komma upp till helåret 2025. 

Förstår vi ens att det sker en tyst men fullt ut märkbar väckelse i Svenska kyrkans församlingar? 

Om vi slår ihop de senaste fem årens inträden landar vi mycket nära 65 000. Sett till antalet medlemmar har Svenska kyrkan de senaste fem åren haft inträden som skulle motsvara ett ordentligt storpastorat! Detta sker samtidigt som den långsiktiga trenden för aktiva utträden pekar nedåt.

Betyder detta att Svenska kyrkan ”växer” sett till medlemmar? Nej än så länge är det långt över kyrkoherdens lönenivå att påverka vare sig antalet födda eller avlidna... Och här pekar demografiska data helt enkelt åt fel håll. Svenska kyrkan lär, i alla fall ett tag till, minska som medlemsorganisation.

Detta påverkar församlingslivets förutsättningar på en mängd olika sätt. Färre betalande kyrkotillhöriga antingen motiverar, eller tvingar, kyrkoråd att både se över sin budgetmässiga kostym och överväga alternativa former för både intäkter och verksamheter. I takt med att procentuellt färre är medlemmar i Svenska kyrkan utmanas även självbilden för vad det innebär att vara folkkyrka.

Även om det redan idag varierar stort mellan församlingar och det förefaller som en teologiskt nyttig övning att inte enbart koppla folkkyrka till antal görs inte en sådan transformering i all enkelhet. För låt oss inte göra misstaget att romantisera livet som ett fattigt kyrkosamfund. Det finns inget glädjerikt i att låta kompetent personal få lämna, tvingas dra ner på diakonala insatser eller se kulturarvet vittra sönder. Ytterst få som sökt sin kallelse i kyrkans tjänst gjorde det för att man ville minimera kyrkans organisation.

Och mitt i allt detta valde förra året 18 783 människor att ta ett aktivt kliv in i Svenska kyrkan. Här finner vi den utmanande balansgång som församlingar och stift har att möta. Att hantera en trolig minskning av Svenska kyrkans organisation samtidigt som omvärldens teologiska nyfikenhet och pastorala behov kräver en aktiv kyrka, som investerar tid och resurser i sitt lokala missionsuppdrag, som låter kyrkoherdar vara kreativa när man utforskar nytt och som uppmuntrar stiften till nybyggande. På många håll görs redan detta och det är långt ifrån alltid ett enkelt uppdrag. Det kräver mycket av kyrkoherde, kyrkoråd, anställda och övrigt engagerade.

Till dig som står mitt i detta, som pendlar mellan stramare budgetramar och församlingsbornas pastorala behov vill jag därför skicka med en upplyftande tanke: Du står inte ensam. Du utför ett uppdrag som är så pass livsviktigt att enbart under de senaste 12 månaderna valde nära 19 000 människor att frivilligt söka sig närmare kyrkan. Det finns goda skäl för oss att arbeta vidare!

Simon Sjögren