Heliga Maria, vi behöver dig nu!

Kom till oss Maria! Kliv fram ur begränsande dogmer och kyrkoantikvariskt inlåsta sidoaltare! Heliga Maria, vi behöver dig nu!

Som på El Molino, baren i spanska Nerja, för många år sedan då allting stannade upp klockan tolv natten mot Jungfru Marie bebådelsedag. En minuts mörker och total tystnad, medan allt ljus riktades mot madonnan på en nisch strax bakom vårt bord. Ur mörkret och tystnaden växte en förväntan. Sen tog sången och dansen fart igen, med förnyad kraft. En omstart.

Världen behöver dig Maria. Jag, vi, alla. Vi behöver fortsätta dansa, arbeta, älska, hoppas. Lita på Gud, tro på varandra och en framtid. Så Maria, kom. Sjung för oss. Sjung ditt Magnificat så det rullar från Sápmi till bunkrar i Ukraina, ruiner i Gaza och gator i Libanon och Teheran. Låt ekot av din sång nå flyktingströmmar med hopp och fylla maktens korridorer med fruktan.

Sjung, heliga Maria, och hjälp oss finna kraft i löftet om en ny maktordning:

Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte

över dem som fruktar honom.

Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,

han har skingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

Härskare har han störtat från deras troner,

och ringa har han upphöjt;

hungriga har han mättat med sitt goda,

och rika har han skickat bort med tomma händer.

På söndag firar vi Jungfru Marie bebådelsedag i våra kyrkor. Dagen då Maria med sunt tvivel men stor tilltro accepterade att bli Guds heliga moder. 

Att skriva ”moder” om henne känns lite distanserande och kanske alltför högtidligt. Hon fanns ju där som hans mamma, sådan var rimligen hennes självförståelse. Trots allt. En av oss samtidigt som hon är den ende som burit det gudomliga fullt ut inom sig.

Visst måste hon ha undrat vem han egentligen var? Och vad människorna och makten ville göra med honom. Alla rykten, vad är sant och vad är lögn? Hur mår han, min pojke? Och hur kan jag hjälpa honom.

Alla vuxna, inte bara föräldrar, kan känna igen sig i Maria. Hon var inte bara den heliga modern. Hon var mamma. Jesus mor, som vid korset också blev smärtornas mor. Mater dolorosa. Och vad kan en förälder göra annat än älska?

Jag vill tro att Maria hade en viktig roll i den första församlingen, kanske med ett kritiskt öga mot den hierarki som snabbt tog fart trots att Jesus varit så tydlig i den frågan. Den hierarki som så präglat kyrkans historia. Alla bråk om vem som var störst, vilken församling och församlingsledare som var bäst.

Kanske ifrågasatte hon även betydelsen av det yttre, anade faran i nya regelsystem som ersättning för de som Jesus så tydligt kritiserat. Vem som får vara med, vem som får kalla sig kristen, vem som får ta emot nattvarden… Maria kände sin son mer än någon annan.

Men ändå hon har en undanskymd plats i evangelierna. Varför? Kan det vara för att hon definierade närvaro som nånting annat än att alltid synas? Att hon inte såg livet som en tävling och tro som en prestation.

I katolsk tradition är Maria ”förmedlaren av all nåd”. Och den nåd hon förmedlar är den hon själv upplevt: Den gudomliga närvaron i skapelsen och våra liv, hur det än ser ut och hur lite eller mycket vi än begriper av vad som sker. Den nåd och närvaro som bär oss i glädje och sorg, tro och tvivel. Från nu och till evig tid.

Så Maria, lär oss leva i tillit utan rädsla. Utmana oss till ett liv i Jesus efterföljd. Och sjung med oss när vi sjunger:

Öppna mig för din kärlek, världen behöver mig.

Världen behöver din kärlek, strömmande genom mig.