Robin välsignad för att ge ikonerna ny plats i kyrkan

Under lång tid har den protestantiska kyrkan präglats av återhållsamhet inför bilder. Men nu syns en tydlig förändring. Ikoner, ljusbärare och andra kroppsliga uttryck gör comeback i kyrkor runt om i Sverige. I Kyrkans Tidnings podcast Vox Populi berättar ikonskrivaren Robin Johansson om varför han tror det sker nu.

-  Ikonen är inte ett konstverk i vanlig mening, säger han. Den är skapad i bön och för bön, som en del av kyrkans levande tradition.

Robin Johansson har arbetat heltid som ikonmålare i över 15 år. Vägen dit gick via frikyrklig uppväxt, teologistudier och ett fördjupat möte med den tidiga kyrkan. Där fann han en rikedom av liturgi, kroppslighet och symbolik som han menar gått förlorad i reformationens spår.

Svenska kyrkan återupptäcker ikonen

Och det är inte bara de äldre kyrkotraditionerna som använder honom för att verka i vad han talar om som ett kall. För bara något år sedan välsignades han av före detta biskopen i Skara, Åke Bonnier, för sitt arbete med ikoner som han driver på Antoniosgården utanför Lidköping.

Men med en större användning krävs också en teologisk insikt. I Vox populi försöker han reda ut grunden till vad en ikon kan vara i gudstjänsten.

- Grunden för ikonteologin är inkarnationen – tron att Gud blev människa i Jesus Kristus. När Gud själv valt att visa sitt ansikte kan han också avbildas. Ikonen blir därmed inte avgudadyrkan, utan en bekännelse, säger han och utvecklar sen;

– Ikonen fungerar som ett fönster mot himlen. Den pekar bortom sig själv, mot Kristus och den osynliga verkligheten.

Men helgonen då?

Samtalet rör också helgonens roll. För Johansson handlar det inte i första hand om förbön, utan om folkbildning och igenkänning.

– Genom helgonen får vi tillbaka berättelsen om kyrkans historia. De är levda exempel på vad det innebär att följa Kristus i olika tider och sammanhang.

Han ser ikonernas återkomst som en del av en bredare liturgisk förnyelse, där människans hela väsen – kropp, sinnen och intellekt – får plats i tron. För Svenska kyrkan innebär det både möjligheter och frågor.

– De här rikedomarna tillhör oss alla. De kommer från den odelade kyrkan och kan förnya också vår tid, säger Robin Johansson.