Jag vet att nåden finns, att någon bär när vi inte orkar

Jag vet att hoppet finns. Jag hör det viskas om det i gränderna, på bussar och spårvagnar och mellan raderna. Jag hör någon mumla att nästa år kanske blir bättre. Nästa år, nästa vecka, efter att när allt det här är över, då kommer allting bli bra. Orden är silvertrådar som skjuter genom vardagen. Jag hör uråldriga ekon om fred, om befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Jag hör konkreta ord som ”vapenvila”, ”räntesänkningar” och ”klimatomställningar”. Jag hör det så ofta, men jag ser det så sällan.