När vi nästan glömt Gud ger sig alltid några ut att söka

EFTERTANKE. Att ta sin längtan på allvar, kan bli ett löfte detta nya år, skriver Gunilla Renöfält.

Jag är uppväxt under ett flygstreck. Inte flyttfåglars, utan människors. Flygplanen flög högt över trädgården och vi talade ofta om vart de var på väg. Bäst var nätterna, eller mörka kvällar om vintern. Blinkande styrde planen mot fjärran land. De bar på något vis med sig ett löfte om att det fanns andra världar. Inte för att vi behövde fly, vi lyckligt lottade med villaträdgårdar och vänliga grannar. Men ändå. Att världen var större var liksom ett löfte och en lockelse. Och ett slags vemod fyllde oss när vi stod med uppåtvända ansikten i den mörka kvällen, där planen tyst men med blinkande ljus steg mot höjden.

Längtan – resor – nya världar… De hör ihop på något vis. Som en treklang eller treenighet … Vad som drar de andra är svårt att veta. Är det den andra, svagt anade världen som får oss att längta och ge oss iväg? Eller finns det en längtan, ett vemod i oss som måste ut, som gör somliga av oss till flyttande, resande människor som kommer till nya världar, om så bara en liten köping vi aldrig varit i förut? Eller ger oss ett perspektiv vi inte kan dela med någon från den gamla trädgården?

I min julklappsbok Begravd jätte, av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, som jag bara precis börjat läsa, är ett gammalt par på vandring för att leta reda på sin son. Berättelsen utspelar sig på 500-talet – eller kanske är boken en allegori över vår tid?

Det gamla paret kommer från en by där ingen längre minns betydelsefulla händelser eller människor. En glömskans dimma har lagt sig över alla. Ibland är det som om det kommer svaga ljud från ett glömt minne i dem. Ett svagt minne av en son de en gång haft, men glömt bort. Så de ger sig iväg för att finna honom.

Kanske är det därför trettondedag juls evangelium om de österländska stjärntydarna är så omistlig för oss? De som efter lång resa och felnavigerad kurs till slut kommer fram till stallet, och finner Jesusbarnet. Berättelsen att det finns några som ger sig ut på en lång resa, bortom horisonten, för att finna något som vi nästan glömt. När vi nästan glömt vem Gud är. När vi nästan glömt vad Gud gör. Utväljer det lilla, det svaga, det föraktade. Låter sin härlighet bo just där. När vi gett Gud den hudfärg och den dialekt och det kön vi själva representerar, ja, när vi andats in och ut vår egen livsluft så länge i vårt instängda rum att bara dimma återstår, då finns det alltid några som ger sig iväg. Tyst med blinkande lyktor stiger de ut ur dimman, rider de genom år av öken, trotsar de trygghet och gränser och ger sig ut att söka det bortglömda.

Att ta sin längtan på allvar, kan bli ett löfte detta nya år. Inte för att fly vardagen men för att vidga den. Inte för att vara missnöjd med det man har, men för att erfara att människa, det är någon som är skapad av jord från marken och som fått Guds Ande inblåst i sig, så som skapelseberättelsen i 1 Mos. 2 berättar. Att ta sin längtan på allvar kanske är att hitta den livsanden igen, den som Gud lagt ner i dig och i varje annan människa. Den som glömskans dimma så gärna vill dölja för oss.

Det är inte längtan efter säkerhet, men skönhet. Inte längtan efter gränser, men efter det obegränsade. Det är inte längtan efter guld, rökelse och myrra, men efter någon att lägga ner sitt liv inför.

Gunilla Renöfält

präst och lärare i homiletik vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut

Fakta: Trettondedag Jul – Guds härlighet i Kristus

Gamla testamentet: Jesaja 60:1–6
Epistel: Kolosserbrevet 1:11–14
Evangelium: Matteusevangeliet 2:1–12
Psaltaren 72:10–15 Liturgisk färg: Vit

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.