Ovanligt öde i film som väcker tankar och berör

När man väl kommit in bakom betongmurarna är man där tills man dör. Nunnorna i den stränga katolska Karmelitorden begravs till och med i sitt kloster. De har ingen tv, radio eller tidning och besök sker bakom järngaller. Marta som växte upp i ett strikt katolskt hem med åtta syskon, gör som ton­åring ett val som skiljer henne från sina jämnåriga. Hon blir nunna. Sedan dess lever hon i karmelitklostret i Glumslöv i Skåne. Varför går någon in i ­detta frivilligt och dessutom, som i Martas fall, med stor iver?

I snart 30 år har dokumentärfilmaren Maud Nycander försökt förstå. Det ledde till guldbaggebelönade filmen Nunnan 2007 och nu även denna uppföljare.

Nunnan - 25 år i kloster tar vid nästan 20 år senare och inte mycket har förändrats. Marta ler fortfarande strålande stort och visar ingen ånger. Hon verkar knappt heller ha åldrats. I första filmen fick Maud Nycander bara filma inne i klostret under en dag. Denna gång får hon, trots att till och med Gud gett Marta klartecken till filmandet, snällt nöja sig med att prata genom gallret.

Så mycket bilder återkommer. Mer än en uppföljare, blir det som en fylligare och faktiskt bättre version av den första filmen. Att filma någon under 30 år är ju ett rätt hisnande projekt.

Precis som då handlar en stor del om Martas familj, som nu vuxit sig så stor att inte ens hennes föräldrar håller reda på alla barnbarn längre. Var det 38 stycken? Så kan det gå när man inte tror på preventivmedel eller abort.

Maud Nycander kommer nära både Marta och familj, det märks att de har förtroende för varandra. De pratar öppet och man får sällan känslan att de håller tillbaka. Alla syskon är fortfarande mer eller mindre troende men har ändå valt väldigt olika vägar. En blev AI-forskare, två stannade hemma på gården, en hamnade i Texas för att det var omöjligt att hitta en tillräckligt konservativ fru i Sverige. Den enda som faktiskt avsa sig tron i förra filmen, Samuel som hellre ville vara bohemförfattare i Paris, gifte sig till slut med en katolsk fru som han säger ”fick fason” på honom.

Maud Nycander har en mysig berättarröst men nog hade det känts starkare om vi bara fick vara med dessa människor och själv känna det hon berättar. Det hade dämpat känslan av nyhetsreportage som drar ned upplevelsen. Filmens behållning är inte det filmiska, utan tillgången till ett antal ovanliga människoöden och deras existentiella tankar.

För det är onekligen något som fångar och berör. Men får vi veta vad Marta verkligen känner? När hon pratar om sig själv blir det lite distanserat. Men hon verkar ärlig. Kanske är det jag som projicerar. Kanske har jag bara precis som Maud Nycander svårt att förstå Martas val för att min egen vardag är så långt från hennes. Men att få insyn i en liten del av den genom denna film är en upplevelse som väcker många tankar.

Fakta: Film

Nunnan – 25 år i kloster

Av Maud Nycander

Foto: Camilla Skagerström och Jonatan Gammel