Prästen Kerstin Wimmer: "Att ropa ut klagan är välgörande"

– Verktyget till allt är ett ärligt språk. För om vi bara lovsjunger, förminskar vi Gud. Vi måste öva oss i ett ärligt och äkta språk och det når vi genom klagan, säger Kerstin Wimmer som försöker sammanfatta innebörden av sin avhandling A Broken Hallelujah.

Efter att under lång tid levt nära innehåll och text är förenklingen svår. Brottstycken och sammanfattningar riskerar att reducera komplexiteten till en alltför gles väv.

– Lex orandi och lex credendi, alltså bönens och trons lag, behöver kompletteras med lex exercitandi. Vi behöver hela tiden öva oss i det ärliga språket. Det är en viktig slutsats.

Samtal med brottslingar utmanade teologin

För många år sedan började Kerstin Wimmer, präst och lärare, fundera på ämne för sin avhandling. Tre olika ingångar ledde fram till det som så ­småningom skulle bli A Broken Hallelujah: A Theology of Martin Luther’s ­Liturgical Simul, som hon lade fram vid teologiska fakulteten vid Köpenhamns universitet i våras.

– På 80-talet arbetade jag på rättspsyk i Lund och mötte människor som begått grova brott som mord och väpnande rån. Det var mycket givande att samtala med dessa människor som innebar utmaningar för min teologi. 

– Där fanns oerhört trasiga människor och jag tänkte mycket kring vad dessa vuxna hade upplevt som barn. Hur kunde barn ens ha upplevt allt detta hemska?
Där och då föddes en längtan efter att tala mer ärligt med Gud.

Att ropa ut klagan är välgörande, förtvivlan inför det obegripliga, inför lidandet och smärtan. Att klaga innebär också en solidaritet med människor i deras lidande och nöd.

Ville skrika rakt ut

– Ibland när jag gick i kyrkan och exempelvis förbönen bads, kändes det så tillrättalagt och harmoniskt. Jag ville skrika rakt ut: Men allt detta lidande då? Jag ville klaga.

Innan Kerstin Wimmer blev präst arbetade hon som undersköterska på en intensivvårdsavdelning. Så småningom blev det några år som sjukhuspräst.

– Där handlade det om liv och död och även där väcktes mina tankar kring behovet av klagan. 

Den tredje ingången, som mynnade ut i A Broken Hallelujah många år senare, kom till henne i Lunds domkyrkoförsamling, tidigt 1990-tal. En präst som började i församlingen kom med nya idéer, katedralen öppnades nattetid, de olika rummen utnyttjades mera och i kryptan lät Kerstin Wimmer bygga en symbolisk klago­mur.

Förstod att fler ville tala ärligt med Gud

– ”Här kan du klaga”, skrev jag på klagomuren, ”endast Gud läser vad du skrivit”. I muren stoppades mängder av lappar in och efter en tid brände jag upp alla pappers­bitar, olästa av mig, precis som jag lovat. Mängden överraskade och jag förstod att fler ville tala ärligt och uppriktigt med Gud.

Under 20 år undervisade Kerstin Wimmer blivande präster på pastoralinstitutet, som senare blev Svenska kyrkans utbildnings­institut. Hon är själv mycket intresserad av Martin Luther, och upplevde att kunskapen om Luther och den lutherska kyrkan var svag bland många studenter. På flera sätt ville hon öka kunskapen. 

– Martin Luther älskade psaltarpsalmerna och kommenterade varje vers, två gånger per vers till och med. De sju botpsalmerna tror många handlar främst om synd och botgöring, men fokus är att våga klaga till Gud. 

Psaltarpsalmerna en spegel

Många har ett kluvet förhållande till psaltarpsalmerna som ofta upplevs handla om hemska saker, fortsätter Kerstin Wimmer.

– Men med Luthers ord är psaltarpsalmerna en spegel. Vill du lära känna dig själv, läs psaltarpsalmerna, uppmanar han. Alla känslor finns där: vrede, sorg, rädsla, hämnd, glädje, tacksamhet. Psaltarpsalmerna sätter ord på dina känslor. Förtvivlan skriks ut, här finns uppmaningen: Hör min bön! Den som inte varit på botten själv, menar Martin Luther, känner inte förtvivlan på samma sätt som det uttrycks här. 

"Halleluja är inte bara lovsång"

I avhandlingens titel finns nyckeln till Luther, förklarar Kerstin Wimmer: Det är ett brustet halleluja som Luther skriver ut i sin ordning för den latinska mässan 1523.
 
– Här finns något avgörande för mig, utgångspunkten i en enda mening; Halleluja är inte bara lovsång, här finns det brustna, lidandet och segern som ryms i ett och samma. I kyrkans ständigt sjungna halleluja ryms både lidandet och minnet av Kristi ­seger.

– Luther gav mig innehållet, men det är vår tids största mystiker, Leonard Cohen som jag älskar, som gav mig namnet till avhandlingen., säger hon och citerar texten i Cohens klassiker från 1984, Hallelujah: 

There’s a blaze of light 
in every word;
it doesn’t matter which you heard,
the holy, or the broken ­Hallelujah! 

– Leonard Cohen inspirerades av psaltarpsalmerna och han fångar på ett underbart sätt det brustna i lovsången. 

En resa som görs varje dag

Själva forskningsmetoden fick Kerstin Wimmer också av Luther, hur livet ska tolkas utifrån ­dopets resa. 

– Vi döps till liv, från död till liv och Luther menar att vi gör denna resan varje dag. Och klagan är så viktig eftersom det är klagan som gör att vi reser mot hoppet. När Luther använde språket, i sitt sätt att formulera klagan, blev hoppet möjligt.

I mässordningen, i själva gudstjänstordningen för den latinska mässan, börjar Luther med en psaltarpsalm omedelbart efter kyriet. Han stryker synda­bekännelsen som han inte anser behövs.

– Vi kan inte bli mer rättfärdiga än vad vi redan är. Detta är vad det är att vara människa och det gäller alla: Simul iustus et peccator. Jag kan tycka att det blir lite egotrippat i vår gudstjänstordning med syndabekännelsen. Luther anser att vår status som människor är att vi är både syndare och rättfärdiga. För den som behöver hänvisar Luther till själavården och bikten.

"Att ropa ut klagan är välgörande"

Hon tycker att kyriet i dagens ordning blir till en förbön som snabbt passerar förbi den ursprungliga klagan i kyriet, innan gloria kommer alltför fort.

– Jag vill att vi ska vara kvar i kyriet längre, vi behöver klaga. Själavårdsmässigt blandar vi ihop syndabekännelsen med kyriet, vilket faktiskt förfelar kyriet. Att ropa ut klagan är välgörande, förtvivlan inför det obegripliga, inför lidandet och smärtan. Att klaga innebär också en solidaritet med människor i deras lidande och nöd, förklarar Kerstin Wimmer och återvänder till grundutbildningen av präster.

– Diskussionen om teodicéproblemet tas inte på allvar. Ofta landar vi bara i ett konstaterande, ”det kan vi inte svara på eller förklara”. Detta teologins öppna sår, som Oswald Bayer talar om, måste vi prata om mycket mera. Svaret kan inte vara ett omedelbart gloria. 

Hoppas få svar

– Lidandet och klagan måste vara mer synliga och psaltarpsalmerna kan hjälpa oss. Kärnan finns i Psaltaren nummer 22, andra versen: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Jesus på korset förstår inte och jag ropar med honom. 

– Och det blir ju inte lättare att ropa om inte Gud finns. Vi hoppas få svaret genom att fortsätta ropa. Fortsätt ropa ändå – som Cohen sjunger, ropa även om allt går åt skogen.

And even though it all went wrong 
I’ll stand right here before the Lord of song
With nothing, nothing on my tongue but Hallelujah