Vackert och drabbande när vi går in i bibelgestalt

– Vadå? Vad menar du? Ska jag bara ”hittepå”?

Jag minns den frustrerade präststuderande när jag, som då var homiletiklärare, gav skrivuppgiften att ”gå in” i en person i liknelsen om den förlorade sonen. 

Bok: Maria från Magdala

Författare: Charlotte Frycklund

Förlag: Argument

Det skulle inte bli en predikan, men en berättelse. Jag bad studenterna skriva i första person singular, för det gör något med oss när vi skriver eller säger ”jag” i stället för hon, han, hen eller den. Mitt syfte var att väcka fantasi, empati och förhoppningsvis skrivglädje, allt nödvändigt om man vill bli en god förkunnare.

Det här var naturligtvis inte min egen idé. Men de flesta lyckades mycket bra. Vi fick nya perspektiv både på liknelsen och oss själva och vår kristna livstolkning.

En mästarinna i den här konsten måste vara Charlotte Frycklund. I sin nya bok Maria från Magdala går hon in i Maria, i bibeltexter där hon uttryckligen finns med. Men författaren låter henne med fantasins hjälp också finnas med i utkanten av andra händelser runt Jesus.

Bibelberättelsen förändras inte, det behöver den bibelnervöse inte oroa sig för, men med oerhörd känslighet och inlevelse får vi höra Marias tankar och känslor. Också det allra svåraste, att vara drabbad av psykisk sjukdom.

I sitt förord skriver Frycklund: ”jag har velat skriva en berättelse om vad tron kan göra med vår skörhet, och vad vår skörhet kan göra med tron.”

Det är vackert, drabbande och djupt fromt. Idén är ju inte ny, exempelvis Caroline Krook har också skrivit kortare texter utifrån bibelgestalter, men här får vi en hel bok med samma huvudperson. 

Har inte Luther själv sagt ”upp på båren med dig” som ledning till att predika över änkans son i Nain, som Jesus uppväcker? Inlevelse, empati och att hitta sitt pronomen, att det är ”för er”, ”för mig” det är luthersk teologi. Och Frycklunds.

Det slår mig ibland, att text och textil kommer från samma källa med betydelsen väva, vävnad. Så blir med fantasi och empati författarens inlagda tråd Maria från Magdala ett skimrande inslag i den väv som är Bibelns text. 

Bibelns textil, den kan både vara en värmande pläd när de alltför starka vill kontrollera och hålla på avstånd de alltför sköra. Men i Frycklunds textil finns också frågor och ifrågasättande inför svåra och obegripliga texter. Hennes fokus är stadigt Marias liv, inte att rädda eller förändra själva bibelberättelserna.

Till varje kapitel finns en eller flera bibelreferenser, bra för den som inte omedelbart känner igen vilken bibeltext som ligger i botten. Mellan kapitlen med de olika berättelserna finns korta böner och reflektioner, som läsaren kan inspireras av. Ibland också korta texter med en lite humoristiskt ton, något som också finns i berättelserna ibland, en lite svart humor som känns befriande.

I efterordet skriver författaren om Maria från Magdala: ”låt hennes kallelse inspirera dig.”

Jag skulle vilja tillägga: Låt Frycklunds sätt att gå in i en bibelgestalt inspirera dig att göra sammalunda! Du vet aldrig vad du kommer att hitta!