Förutsättningar finns för god diskussionsnivå
Hur snurrigt kan det bli? Religion och religionsutövning ska vara privat, men den personliga tron hör självklart hemma i det offentliga rummet, säger Olofsson och Sturmark nu. Med hjälp av vilka kriterier skiljer de mellan tro och religionsutövning? Hur definierar Olofsson och Sturmark egentligen religion?
Enligt deras logik är en prästvigningsgudstjänst i Lunds domkyrka alltså en privat tillställning, trots att den i högsta grad sker i offentligheten. Samtidigt är kyrkobyggnaden självklart offentlig, trots att den inte ägs av det offentliga, utan – i Lunds domkyrkas fall – av sig själv i form av domkyrkorådet, som dock i kraft av kyrkoordningen kan sägas ha en offentlig status.
Liksom jag refererar Olofsson och Sturmark till John B Thompson. Tyvärr avfärdar de dock illa kvickt den intressanta mellansfären, där det finns rum för mer eller mindre besvärande ”både-och”. I stället återvänder de snabbt till ett entydigt antingen-eller, där allt som inte tillhör stat, landsting eller kommuner automatiskt sorteras in i den privata sfären. Följaktligen blir organisationer som Röda Korset, BRIS, Amnesty och Världsnaturfonden enbart privata angelägenheter. Då har poängen med att tänka konstruktivt kring skillnaden och förhållandet mellan privat och offentligt i stort sett försvunnit.
Medan Thompson behandlar de båda här aktuella definitionerna av privat och offentligt som likvärdiga, hävdar Olofsson och Sturmark den enas företräde framför den andra. De förser favoriten med vetenskaplig glans genom att kalla den statsvetenskaplig och benämner den andra fenomenologisk, vilket kanske väcker mer subjektiva associationer.
Jag håller dock fast vid det fullt legitima i att använda definitionen såsom jag gör i min bok Gud är större. Jag definierar och argumenterar. Hur kan det vara oklart? Att Olofsson och Sturmark klandrar mig för att jag inte säger det jag inte menar, det kan jag leva med.
Däremot vill jag be Olofsson och Sturmark att läsa vad det står innan de påstår att jag har beskyllt dem för att vara patetiska. Jag har observerat att Christer Sturmark har en viss förkärlek för att i debatten poängtera att han är missförstådd, fel återgiven,etc. Men det jag skrev var egentligen en komplimang till humanisterna och en uppmaning till oss alla i debatten att bemöda oss om en god nivå i samtalet. Så här skrev jag:
”Ni rör er i debatten – och det är ofta bra. Däri ligger givetvis också en utmaning till oss som företräder kristen tro att inte skjuta in vår debatt på positioner som ni har lämnat. Vi har idag förutsättningar för en god diskussionsnivå där två saker framstår som patetiska: att utmåla sig själv som offer för andras illvilja och att teckna en (fiende)bild av den andra som den inte kan känna igen sig i.” Och det står jag fortfarande för.
Kommentera
Jag måste erkänna att en lätt uppgivenhet sprider sig efter biskop Jackeléns svar. Jag vet inte om det skulle vara möjligt att uppnå en ömsesidig förståelse av nyckelordens olika användningar och betydelse genom att rita olika cirklar och dra streck med pilar. Hur som helst, innan man är rudimentärt ense om ordens betydelse kan man inte föra en vettig diskussion om religionens och den religiösa trons roll i vårt samtida, demokratiska samhälle. Just nu känns det som ett strikt upplägg utifrån de medeltida skolastiska debattprinciperna skulle behövas. Det innebär att den egentliga debatten börjar först när vi har redogjort för vår tolkning av vad Jackelén menar och hon godkänner att vi förstått hennes position på ett adekvat sätt. Och att Jackelén i sin tur har redogjort för hon tolkar vår position och vi har godkänt den som riktig. Komna så långt kan en eventuellt viktig och konstruktiv diskussion börja. Jag hoppas att alla läser samtliga inlägg i debatten. Uppenbart så här långt är att vi pratar förbi varandra. Jackelén känner sig grovt missförstådd av oss. Och vi känner oss grovt missförstådda av biskop Jackelén. Hälsningar Carl Gustaf Olofsson
Äntligen! Om det verkligen är Olofssons ärliga mening att skapa en gemensam spelplan med gemensamma regler på samma språk. Men då måste dialog (lägga samman) skapas innan debatt (slå sönder) kan föras. Ur mitt perspektiv har jag uppfattat försvinnande lite av dialogvilja i Sturmark/Olofssons inlägg. En skolastiskt märklig offerbesserwisserposition är den strategi jag för min del uppfattar. (Som allt annnat än opartisk.) Men jag är oerhört nyfiken - vad är egentligen syfte och närmaste mål för Humanisterna? Kritik av religion är omistlig, okritiserad religion är samhällsfarlig. Men om den inte frigör sig från en grundläggande ogiltigförklaring av gudstro i sig, blir den aldrig mer än intellektuell harakiri.
Några reflektioner. ”...ändå talas det i vårt samhälle gärna om att religion är och bör vara privat, och endast privat” och ”...hävdas med en dogmatism som förbryllar” är delar av ett längre citat ur Jackeléns bok ”Gud är större” som återges i en debattartikel.
Jackelén säger i repliken att de som hävdar detta främst är ledarskribenter i hennes dagstidning. Med anknytning till vilken/vilka frågor och i vilka ordalag blir mina frågor. I det längre citatet växlar Jackelén mellan begreppen personlig tro och religion. Vilket har varit ledarnas fokus? Har det gällt religiösa samfunds ställning i samhället - har ledarna t ex diskuterat sådant som de religiösa friskolornas vara eller icke vara. Eller har ledarna hävdat, vilket Jackelén ger intryck av, att religion endast bör få utövas i den privata sfären. En sfär som utmärks av att sällan och i ytterst begränsad omfattning angå andra.
Jackeléns påstående måste underbyggas av referenser för att inte framstå som en generaliserad bild av ”den andre”.
Varför träffas inte Jackelén, Sturmark och Olofsson över en kopp kaffe för att i lugn och ro klara ut en massa missförstånd?
Bra idé och gärna kaffe! Men frågan är om vi kan komma överens om träffen ska vara personlig eller privat. Jag föredrar personlig!
"Humanisterna" känner sig ALLTID missförstådda - det är en grundläggande princip! Inte minst gäller det klubbens ordförande, som vi gärna ska tycka synd om också.
Men hur vore det - återigen - med en debatt om sakfrågor i stället för - ännu en - debatt om debatten?


Senaste nytt från TT
> fler nyheter från TT- 16 februari kl 14:55 > Utrikes
- 16 februari kl 14:25 > Utrikes
- 16 februari kl 13:55 > Inrikes
- 16 februari kl 13:55 > Inrikes
- 16 februari kl 13:15 > Inrikes
- 16 februari kl 13:15 > Inrikes
- 16 februari kl 13:00 > Utrikes
- 16 februari kl 12:55 > Utrikes
- 16 februari kl 12:10 > Inrikes
- 16 februari kl 11:55 > Inrikes



Håll dig uppdaterad
Via RSS
Nyhetsdygnet
- 22 februari kl 16:51 > Inrikes
- 22 februari kl 16:10 > Utrikes
- 22 februari kl 15:34 > Utrikes
- 22 februari kl 12:15 > Inrikes
- 22 februari kl 10:58 > Inrikes
Topplistan
- 16 februari kl 13:03 > Inrikes
- 17 februari kl 16:15 > Inrikes
- 21 februari kl 11:37 >
- 16 februari kl 6:01 > Inrikes
- 17 februari kl 9:58 > Inrikes


Skriv ut






