Hög tid för ÄB att träda fram

Först ut var ÄB:s teologiska sekreterare. Han både citerar mig fel och slår in öppna dörrar genom att konstatera saker som jag redan har skrivit. Mest slående är dock att han inte säger ett ord om det som var min insändares huvudärende.

Varför kan vi inte bara få höra ÄB säga: ”Vi vill inte ha en kyrka som sorterar ut präster med en klassisk syn på Bibel och äktenskap. Vi står fortfarande för kyrkostyrelsens förarbete till beslutet om samkönade äktenskap.” Oavsett var besluten fattas kan ju ÄB sända signaler till sin kyrkas lokala ledarskap – om hon vill.

I numret därpå skrev en grupp församlingsarbetare om hur de har blivit drabbade av rädslans kultur på sina lokala arbetsplatser. Snabbt möttes de av kritik, både för sin anonymitet och för att de framhärdade i att stå i Svenska kyrkans tjänst om de nu inte uppskattar alla denna kyrkas ställningstaganden. Klassiskt maktspråk, alltså – precis som jag beskrev det i min insändare.

Inlägget från prästerna i Oscars församling i nummer 40/14 tog dock priset. Inte nog med att dessa ställer ultimatum i ett antal komplicerade frågor. De säger också att den organisation jag själv jobbar för borde lämna Svenska kyrkan om den inte kan skriva under på ett antal minst sagt kontroversiella påståenden. Rädslans kultur, någon?

Det samtalsklimat som kommer i dagen i allt detta är så mycket sorgligare med tanke på att det gör att flera utsatta grupper kommer i kläm. Alla vi som jobbar i Svenska kyrkan behöver hitta sätt att möta barn och unga som brottas med sin identitet och sexualitet. Men undanmanövrar, maktspråk, ultimatum och hot om uteslutning hjälper knappast denna fråga framåt.

Nu hoppas jag därför att ÄB träder fram och berättar hur hon vill främja den ”frimodighetens kultur” som hennes sekreterare skriver att vi som kyrka är i behov av!

Olof Edsinger
teolog och författare