Utred domkapitlens tillsynsmöjligheter

Det finns ett system för tillsyn av präster, diakoner och församlingar i Svenska kyrkan. Tillsynen utövas av biskopar och domkapitel. Det är bra, och nödvändigt, att det finns maktmedel att ta till gällande präster och diakoner. De lovar trohet mot kyrkans tro och bekännelse. Församlingen har rätt att veta att kyrkan är en och varje präst eller diakon ska inte kunna göra avkall på det som är kyrkans tro. Det är kyrkans tro, och inte den egna tron, präster och diakoner lovar att följa vid vigningen. Men när det handlar om problem med församlingar saknar domkapitlet möjligheter och måste begära att stiftsstyrelsen reglerar församlingsindelningen. Detta är ett problem dels för att det är ett mycket omfattande maktmedel, dels för att stiftsstyrelsen inte är en tillsynsenhet på samma sätt som domkapitlet.

I huvudsak fungerar det bra med kyrkans tillsyn. Visst kan några frågor diskuteras, som Patrik Hagman skriver i sin gästledare (KT, 2026:4), men vår kyrka är episkopal och tillsynsfunktionen vilar på biskop OCH domkapitel. Domkapitlet har god kompetens med sin sammansättning av personer i vigningstjänsten, förtroendevalda lekmän och lagfarna domare med stiftsjurister som handläggare. Det gör att rättssäkerheten är god. Att den som får ett beslut emot sig kan överklaga är en del av denna rättssäkerhet. Många tror att anmälningsärenden är en partsfråga mellan den som anmäler och den anmälde, men parterna är kyrkan och den anmälde. Den som anmäler väcker kyrkans uppmärksamhet på det som ska prövas. Med förbehållet att allt kan förbättras vill jag ändå påstå att det i huvudsak fungerar bra. Men en fråga fungerar sämre. Den vill vi lyfta.

Det har talats en del i media om en församling i Stockholm. Där uppmärksammades det att biskopens anvisningar och synpunkter var ointressanta för kyrkorådsledamöterna. I Lunds stift svarade en kyrkorådsledamot på biskopens kritik med att säga: ”Det är alltid intressant att lyssna på en biskop, men det är inget vi i ett kyrkoråd behöver bry oss om”. En kyrkorådsordförande konstaterade för några år sedan att hen förstod att biskopen måste följa kyrkoordningen, men själv behövde hen inte göra det. Kyrkorådsordföranden behövde inte heller lyssna på biskop eller domkapitel. Bland annat avskedade kyrkorådet församlingens kyrkoherde utan att ha begärt en befogenhetsprövning. Detta ledde till att domkapitlet bad stiftsstyrelsen besluta om en ”tvångssammanläggning” där församlingen lades samman med grannförsamlingen.

Det är djupt olyckligt att förtroendevalda har möjlighet att låta okunnighet och diverse maktkamper förstöra möjligheten för församlingarna att vara kyrka. Det behövs en tydligare och mer effektiv tillsyn över församlingarna – för församlingarnas skull. Kan det lösas genom utökade befogenheter för biskopar och domkapitel?

Kyrkoordningen är för svag när det gäller tillsyn av församlingar. När en präst eller diakon bryter mot vigningslöftena kan domkapitlet besluta om påföljd i tre nivåer, erinran, prövotid eller så kallad avkragning. I domkapitlets tillsyn över församlingarna finns bara en möjlighet: att skicka frågan till stiftsstyrelsen med begäran om sammanläggning. Verktyget mot obstruerande församlingar är alltså enbart av det kraftfullaste slaget. Dessutom finns det en risk att problemen sprider sig till den församling som tar emot församlingen vid en sammanläggning. Detta har medfört att under kyrkoordningens 25 år har möjligheten att lägga samman trilskande församlingar utnyttjats ytterst sällan. Har det berott på att åtgärden inte behövts? Tyvärr inte. Sedan 2014 har det i Lunds stift diskuterats fyra eller fem gånger men bara verkställts en gång. Att det verkställts visar att systemet fungerar, men ska verkligen sammanläggning vara enda möjligheten?

Det är rimligt att domkapitlen ges större möjligheter att utöva tillsyn över församlingarna. Domkapitlet, bestående av demokratiskt valda i kombination med sakkunniga ledamöter under biskopens ledning, ska se till att kyrkan är kyrka, att kyrkoordningen följs, att evangeliet förkunnas rent och sakramenten förvaltas rätt. Det är dags att också ge domkapitlen verktyg att stoppa maktmissbruk, ekonomisk självhävdelse och beslut som lägger hinder i vägen mellan människor och Gud. Det är dags för en utredning.

Thed Adelswärd,
domarledamot i Lunds domkapitel

Lisbeth Göranson,
förtroendevald i Lunds domkapitel

Johan Tyrberg
biskop i Lunds stift