”Magin när vi sjunger
vill jag ge till alla unga”

Sankt Lars kyrka i Linköping. Måndag mitt i vintern. Stiftets kyrkomusiker är samlade för inspirationsdag.

Nederländske improvisationsmästaren Sietze de Vries har bjudit på en master class som fått snurr på livsandarna.

Nu kommer temperaturen att stiga ytterligare några grader.

Christine Toft Kristensen, organist och körledare i Billund på Jylland, är inbjuden för att inspirera till arbetet med unga och psalmsång.

Ämnet är högaktuellt i Linköpings stift med dess treåriga konfirmationssatsning. Utvecklingsarbetet som pågår ska få fler att konfirmeras.

Sjung med konfirmander

Vi får veta att det i Danmark är prästen som tar hand om det mesta inom konfirmationsarbetet.

- Som kyrkomusiker får jag kliva in när prästen ska på semester eller göra något annat. Kanske har han eller hon inte så lätt för rytm och musik och har haft svårt att ge en lustfylld ingång till psalmerna, säger Christine Toft Kristensen. 

- Många gånger är det också svårt för ungdomarna att veta vad de ålderdomliga orden betyder.

Tillsammans med sin man prästen Mads Djernes har Christine Toft Kristensen skrivit boken Syng med konfirmander. Där berättar de om 15 danska psalmer utifrån teologiska, musikaliska och historiska perspektiv. Vem skrev psalmen? Kom texten eller musiken först? Vilket år kom den till? Vad betyder orden? Är versraderna på rim?

- Jag har mitt konfirmandpass kanske kvart i åtta på morgonen, i en och en halv timme. Stämbanden är inte redo för att sjunga psalmer så tidigt. Då får vi börja med något som får igång oss.

Hon börjar klappa händerna i koret i Sankt Lars och som på ett givet tecken svänger Linköpings stifts kyrkomusiker loss. Hon ser glatt överraskad ut. Det här är ett gäng som bokstavligen är med på noterna.

- Kom fram hit till mig!

Titta runt!

Namnleken med fyra kommandon, stanna, gå, namn och klapp, kräver rymd för händer och fötter som taktfast slås samman och gungar.

- Hitta en partner, ropar Christine Toft Kristensen energiskt. Två och två. Konfirmanderna kan leta länge, men då säger jag: Ta någon med samma skostorlek! Någon som är lika lång som du. Som har samma hårfärg. Titta runt!

Klappar och taktfasta hyssjanden, räkna till tre! Mycket ska koordineras. De vuxna kyrkomusikerna skrattar, ivrigt påhejade av Christine som säger att skrattet aktiverar samma muskulatur som sångstödet.

- Kroppen och stämman hör ihop och vi får i gång hela oss med våra lekar. Men det vet inte konfirmanderna om!  Magin när vi sjunger tillsammans vill jag ge till alla unga.

- Det är underbart när vi glömmer bort oss själva en smula.  

Psalmförfattare

Hälften av alla danska psalmer är skrivna av tre personer, varav Grundtvig är en, får vi veta. Vilka psalmförfattare har ni i Sverige? 

Frostenson och Hallqvist! JO Wallin! De tre får vara klapp med höger hand, vänster hand och med båda händerna - när Christine ropar namnen och vi andra ska reagera med våra kropppar.

Nu börjar instruktionerna fylla våra huvuden till bredden, men inget tycks stoppa psalmbonanzan i Linköping denna dag. Vi ska göra samma saker när vi blundar. Tempot ökar och kinderna hettar. Övning på övning ger energi samtidigt som vi blir allt tröttare.

Christine Toft Kristensen hjälper oss att landa i bänkarna. Hon berättar om utmaningar med målbrott, osäkerhet, ironisk distans och ovanan vid psalmgenren.

Arbete i motvind

Tidigare under dagen har vi fått höra att barnen i Nederländerna inte sjunger i skolan längre. De sjunger heller inte i kyrkan eftersom de inte går dit. Det finns inget gemensamt sångarv och Christine Toft Kristensen säger att det finns liknande utmaningar i Danmark. Men även om arbetet sker i motvind, går det sakta framåt.

- Samtidigt som musikpassen är lekfulla måste vi ta sången på allvar. Musklerna ska värmas upp och fysiologiskt trötta konfirmander blir piggare när de rör på sig. Att klappa igenom hela kroppen med händerna och hitta takten blir en naturlig start, säger hon.

- Att sedan få uppleva allt som psalmerna berättar om, vad kontexten var som de skrevs i, lyssna till ordens poesi gör att konfirmanderna får ut så mycket mer. De börjar förstå och de får dela allt detta med varandra.

Papegojsång, att någon sjunger före och övriga efter, gör att textraderna fäster. Allt ska sätta sig i kroppen. Utantill är det bästa.

Nyckeln till kontakt

När inspirationsdagen är slut och åhörarna skingrats, svettiga och glada, får Kyrkans Tidning en egen stund med Christine Toft Kristensen. Hon berättar att hon förutom ungdomar även har arbetat med babysång och dementa. Sång och musik är nyckeln till all kontakt.

- Min far var präst och han läste psalmerna som poesi. När han blev dement och vi var bortom de vanliga orden kunde vi ändå nå varandra via psalmerna. De fanns kvar i hans kropp.

Innan vi skiljs åt vill Christine Toft Kristensen höra om mer om olika svenska psalmer och hon lyssnar fascinerad av historien bakom nummer 217, Elis Malmeström gripande ord.

- Det är ju just sådant som du berättar nu som vidgar ett helt universum! Ju mer man får veta om en psalm desto större betydelse får den. 

Fyra svarar: Det här tar jag med mig från inspirationen med Christine Toft Kristensen

Linnéa Jonasson, kantor, Vimmerby pastorat  

”Det var väldigt roligt i dag. Det här med att peppa med olika övningar betyder mycket när man jobbar med unga. Det är så viktigt för ungdomarna hur de uppfattas av andra att fokus ofta ligger på dem själva. Övningar med kroppen och rösten får dem att glömma bort sig själva en stund. Det finns ett stort behov av att lära sig mer om att sjunga med konfirmander.”

Elisabeth Ingelberg, kantor, Landeryds församling, Linköpings domkyrkopastorat  

”Det här var väldigt bra, en otrolig workshop. Jag jobbar med konfirmander och de här övningarna kommer jag att ta med mig. Vilka bra övningar! Kroppen var med i allt. Många av konfirmanderna har inte varit i kyrkan innan de kommer till konfirmationsgruppen första gången. Språket, musiken och kyrkorummet är nytt för dem. De är inte vana att sjunga och de har inte hittat sin röst.”

Kevin Oraee, kantor, Hyltebruks pastorat

”Jag är precis klar med min kantorsutbildning i Oskarshamn och har börjat jobba. Jag har fått upp ögonen för hur man kan bredda presentationen av en psalm, att innehållet får ta plats. Färre och färre ungdomar har sjungit psalmer och vi måste hjälpa till att introducera sångskatten.”

Sofia Holmquist, kyrkomusiker, Aspelands pastorat 

”I min tjänst ingår arbete med konfirmander. Där finns många utmaningar. Till exempel sätts redan från tidig ålder en sångvana för barn. Ofta sjunger små barn på förskolan i djupa tonarter som inte alls passar ljusa barnröster. Det blir mörkt och murrigt. Det sättet att sjunga hänger kvar när barnen blir äldre. Vi har en viktig uppgift att hjälpa barn och unga att hitta sin röst. Det var värdefullt att få nya idéer på hur vi kan presentera vår rika psalmskatt på fler sätt än det traditionella utan att för den delen tumma på originalet i psalmen.”