Och det är när biskop Jackelén i sitt herdabrev utan hänvisningar och utifrån en tydlig definition av ”privat” som hemligt och utanför offentligheten med teologisk auktoritet fastslår: ”Ändå talas det i vårt samhälle gärna om att religion är och bör vara privat, och endast privat. Detta hävdas ibland med en dogmatism som förbryllar, eftersom den ofta finns hos dem som brukar vara mest kritiska mot religiös dogmatism.” (”Gud är större”, s. 26).
Vilka detta mycket bestämda omdöme gäller är fortfarande oklart. Hon ironiserar över att vi har läst in att det gällde förbundet Humanisterna. På den punkten dementerar hon till hälften när hon skriver: ”när jag skrev de citerade raderna tänkte jag nog faktiskt inte så mycket på humanisterna utan mer på sådant som jag regelbundet får läsa på ledar­plats i min dagstidning”.

Vi blir nyfikna på om dessa ledare har handlat om religiösa organisationers ställning i samhället, till exempel diskuterat kring religiösa friskolor eller om vårdinstitutioner med religiösa organisationer som huvudmän. Eller om de, som Jackelén mycket bestämt hävdar, har drivit ståndpunkten att tro och religionsutövning bör begränsas till den privata sfären i den betydelse hon lyfter fram: att vara hemlig och utan möjlighet att ta del för de som inte tillhör organisationen i fråga. Det kan här vara läge att påminna om det långa citatet från ”Gud är större” i vårt första debattinlägg.

Om vi har fel i våra misstankar är det en viktig problematik biskop Jackelén fäster ögonen på. Dock kvarstår vår uppfattning att det är vårdslöst att formulera sig så starkt kring en inflammerad fråga med mycket missförstånd utan tydliga hänvisningar och referenser. Detta gäller än mer när man skriver utifrån sin auktoritet som teologiprofessor och biskop.
Vi ser fram emot att få veta vilken dagstidning det gäller – och gärna även några daterade ledare. Den uppgiften kan ju rimligen inte vara privat i betydelsen hemlig.