Varthän styr skutan Svenska kyrkan?

Få har undgått att lägga märke till det ökade andliga intresset hos unga människor, inte minst hos unga män. Att detta är något djupt glädjande torde nästan alla inom kyrkan vara överens om, och att några ser det som oroande och är rädda att de skulle få del av en kristendom som de själva inte satt sin stämpel på, säger nog mest om dem själva.

Samtidigt med detta skeende verkar skutan Svenska kyrkan stadd i gungning på flera sätt som däremot bör vara ämne till oro. Vi läser att över 100 präster avkragats de senaste tio åren, och att flertalet faktiskt har lämnat på eget bevåg. Enligt uppgift har det i nästan en tredjedel av dessa fall handlat om att man önskat gå över till katolska kyrkan. Det har alltså inte så mycket handlat om att ta avstånd från bibeltron som att vilja ha mer av den.

Hur ska Svenska kyrkan ta sig an denna utmaning? Man kunde tänka sig att ledningen i det läget skulle ta sig en funderare om man inte borde gå tillbaka till grunderna: att vara just en kyrka. Att inte bli en svans för tidsandan och följa de preferenser som råkar vara i svang.

Samvetsfrihet inom vården borde vara en självklarhet men är det tyvärr inte längre. Samvetsfrihet inom kyrkan borde ännu mer vara en självklarhet, men nu håller denna samvetsfrihet på att avskaffas. Borde man inte vara djupt oroad över att beslut fattas som i praktiken innebär att dörren stängs för präster som håller fast vid den vigselsyn som varit rådande inom kyrkorna i snart 2 000 år?

Vi tror att det är många som ber om en kyrka i Sverige som vågar frigöra sig från partipolitiker och låter sig ledas av Honom som är kyrkans herre. En kyrka som svarar upp mot det växande andliga behovet vi ser i vårt land. Förföljelsen av kristna är nu större runtom i världen än under någon annan tid. Kanske har vi rentav en hel del att lära av dem?

Bengt-Ove och Susanne Andersson
kyrkvärdar i Malma församling