Elisabeth Gerle friad av domkapitlet

Låter som ett inomorganisatoriskt funktionärsbråk... (om nu Gerle är prästvigd). Vilken nytta har Svenska kyrkans betalande medlemmar av det här bråket? Risken är väl att bråket bara kostar pengar, som betalas genom medlemsavgifterna...

Att en person som påstår sig vara kunnig i etik, vilket Gerle gör, inte ser att det finns en etisk konflikt i att kränka små barn och den religiösa traditionen.
Att nazister och antisemitiska krafter existerar får inte hindra en debatt om barns rättigheter.
Borg har inte heller ägnat sig år religions kritik utan åt kritik av en tradition inom en religion som inte alla inom denna religion följer.
Låt oss hoppas att debatten lever vidare inom de som utövar islam och judendom och låt oss hoppas att de sekulära med judisk eller islamisk familj bryter denna kränkande tradition.
Ännu har ingen lyckats försvara könstympning med annat än tradition.. om tradition är ända motivet till handlingen strider den mot barnkonventionen.

Man måste kanske alltid ställa sig frågan: ”Vem tillhör barnen”?
Barnen ”tillhör” väl sina föräldrar? Sina far- och mor-föräldrar, och släktled, efter släktled, ”tillhör” barnet just ”sin släkt” och ”sitt folk”?

Vem är judar ”kallade”, och ”förpliktigade”, och ”förbundna” till att ”tillhöra”, och vem vill judar, (och särskilt då kanske ortodoxa judar?), ”tillhöra”, om inte deras förbunds Gud?

Om då barnen faktiskt tillhör föräldrarna, och föräldrarna gör ”valet”, eller är ”förbundna till” att göra valet, att visa sig just ”tillhöra Gud” genom att utföra en ”symbolhandling för detta förbund”, som är denna ”omskärelse”, varför, och hur, och med vilken rätt, lägger sig då ”andra människor” i en sådan ”sacred act”?

Forts. från föregående.
Skall då ”andra”, ”utomstående”, människor tro sig själva om att deras åsikter, tyckanden och tänkanden i dessa frågor, skall väga ”tyngre”, än Guds ord?

När Jesus säger: ”Den är inte mig värdig, som inte sätter mig före fader och moder”, (eller någonting sådant), så är ju det också ett krav på ett ”yttersta överlämnande”, (även om det sker med ”hjärtats omskärelse”), men där betydelsen ändå kan tolkas som att ”ingenting annat” får stå i ”vägen för den primära relationen till Kristus”, så att säga?

Denna judiska omskärelse, och ”yttersta överlämnande”, av en bit av ”sexualitetens organ”, eller ”fortplantningsorganet”, eller ”kärlekens organ”, (i Jesus fall, ”hjärtats kärleksorgan”, sinnets organ?), kanske symboliserar någonting större, och kanske är någonting mer allvarligt ”förbindande”, än vad man vanligtvis kanske tänker sig?

Vem kan ”lägga sig i”, när t ex genom äktenskapet två människor ”överlämnar” sina hjärtan och sina kroppar, till varandra, och därmed ”ingår i förbund”, med varandra?.....

Komplettering av föregående text:

Vem kan ”lägga sig i”, när t ex genom äktenskapet två människor, man och kvinna, för familjens och samhällets fortbestånd,”överlämnar” sina hjärtan och sina kroppar, till varandra, och därmed ”ingår i förbund”, med varandra?.....

De omskurna pojkar, som i vuxen ålder önskar att de inte blivit omskurna, bör konfrontera sina föräldrar i första hand, och sin judiska, respektive muslimska, kultur i andra hand.

Att välja att inte vilja tillhöra sin kultur, sitt förbund och sin tradition, behöver också finnas möjligheter och rättigheter till, i den mänskliga valfrihetens namn.

I vanlig ordning kan jag konstatera att det är bara kvinnor och någon på¨sin sexualitetstillhörighet i Sverige som hyllar omskärelse. Vad är det hos kvinnor som gör att de tilltalas så oerhört av omskärelse...?
Kanske att de slipper det själva...?

magnus,

Det är inomorganisatoriskt naturligtvis. SvK är en organisation som har rätt att pröva om en funktionär följer de regler som finns för organisationens funktionärer.
Sedan kan jag tycka att det är trist att Annika Borgs anhängare vill strypa all diskussion.

Kristian Grönqvist sa: ….”…..bara kvinnor….som hyllar omskärelse”…….”Vad är det hos kvinnor som gör att de tilltalas …så oerhört….(?)……av omskärelse?”….

Kristian Grönqvist missar nog poängen fullständigt?

Det är respekten för själva symbolhandlingen, kulten, riten och traditionen, som har just något privat förbindande över sig, genom denna förbunds-symbols-handling, som är värd att respektera, och inte för utomstående att nödvändigtvis ”lägga sin näsa i blöt i”?
Förmodligen har denna ”rit” och denna handling kanske en djupare symbolisk innebörd, än vad man vanligtvis vill se? Att ställa sig i ett ”sådant intimt” förhållande med sin ”förbunds gud”, är nog någonting privat, och internt, som, som sagt de som ”ångrar att de blivit utsatta för”, endast kan beklaga sig inför sina föräldrar, sitt folk, eller sin kultur, för.
Om utanförstående inbillar sig själva att deras åsikter, tyckanden och tänkanden i denna fråga skulle väga tyngre än den egna förbunds-tradtionen, så misstar de sig nog ganska så grovt.
De inom traditionen och kulturen som vill försvara sig mot sådan kritik, gör rätt.

En fråga:
Om nu barnen vill vara kristna (könstympning förbjuden) varför har ni då med nåt som är likställt med brännmärkning påtvingat denna människa sig egna val ?

Varför får inte en man välja själv, i mogen ålder ?

Tvångshandlingar är aldrig bra.
Oavsett det gäller tatueringar eller skärsår eller kroppsstympningar.

Mvh

Ps. Då är ni även för gammal-testamentlig stening av otrogna kvinnor..eller ? Ds.

Som sagt, måste man kanske alltid ställa sig frågan: Vem tillhör barnen?

Tillhör barnen staten? Eller andra människor? Eller tillhör barnen föräldrarna, samt släktleden bakåt, och som helhet hela sin folkgrupp, inklusive deras kultur, eller gör de inte det?

Som vuxna kan de välja att ta avstånd från sina föräldrar, från sin släkt och sin folkgrupp, inklusive dess kultur. Om de önskar att omskärelsen inte hade gjorts, kan de konfrontera sina föräldrar, och också sin kultur.

Men vad har andra, utanförstående människor, eller en stat, med det att göra?