Att enbart bevara är ingen levande framtid för kulturarvet

Det är inte ovanligt att jag som stiftsantikvarie i Lunds bemöter frågor kring sällan använda eller helt övertaliga kyrkor. Och redan här höjer jag ett pekfinger: Låganvända kyrkobyggnader är inte synonymt med ­övertaliga kyrkor. En pastoralt övertalig kyrka är inte en kyrkobyggnad som med lätthet kan överlåtas och försummas.

I den viktiga debatten om allas vårt gemensamma kulturarv vill jag lyfta fram tre aspekter värda att fundera på. I oron över kyrkor i fara är det ibland hälsosamt att titta på de positiva färgnyanserna i en gråtråkig bild av nedräkning av kyrkligt kulturarv, kyrklig kultur och svensk kyrklighet.

1, Bevara, använda och utveckla

2009 antog riksdagen nya kulturpolitiska mål för Sverige. Ett av de uttalade målen lyfter fram ett ”levande kulturarv som ska bevaras, användas och utvecklas”. Denna målbeskrivning är glasklar. Alla vi som bär ansvar för det kyrkliga kulturarvet – Svenska kyrkan som ägare och förvaltare, länsstyrelserna som tillstånds- och tillsynsmyndighet, regionala museer som viktiga kulturarvsaktörer och Riksantikvarieämbetet som centralmyndighet med tillämpning av kulturmiljölagen på sitt ansvar – styrs av statens kulturmiljöpolitik och delar den essentiella principen ”bevara-använda-utveckla” som grundpelare i våra verksamheter. Eller?

Här måste vi både inom och utanför Svenska kyrkan skärpa oss. Det levande kyrkliga kulturarvet har svårt att överleva om det inte används och utvecklas. Att enbart bevara skapar ingen levande framtid. Det är grundläggande att inse att kyrkligt kulturarv alltid har varit och fortfarande är förändringens kulturarv. Under århundraden har kyrkobyggnaderna tjänat som gudstjänstens rum och liturgin har kontinuerligt förnyats och moderniserats. Så även byggnaderna. Denna pågående förändring kräver att kyrkorna får användas och utvecklas utifrån verksamhetens skiftande behov av förnyelse.

2. Kyrkorna står för hållbarhet

Många av våra kyrkor, inte minst just i Lunds stift, är flera hundra, nästan tusen år gamla. Finns det något mer hållbart än just dessa byggnader, solida och robusta, som fortfarande används till sitt ursprungliga syfte? Dessa hus tål både användning och utveckling och de präglas av århundraden av förändringar, anpassningar och moderniseringar. Materialval och byggnadsteknik har visat sig vara både långsiktiga och hållbara. Ofta hämtades både material och kompetens från närområdet, vilket vi i Lunds stift försöker härma bland annat genom att bränna kalken lokalt i vår mobila kalkugn med ved från närliggande gårdar och skogar.

Kyrkor vittnar inte enbart om materiell hållbarhet utan är ­också kulturbärare genom tid och evighet. De är en del av vår identitet, både som medlem i den lokala gemenskapen och som en del av den världsvida kristna församlingen. Hållbarhet är en grundsten i kyrkobyggnadernas immateriella symbolvärde.

3. Kyrkorna har potentiaI

I samband med förra kontrollstationen avseende kyrkoantikvarisk ersättning (KAE), 2019, skrev Sveriges regering att kyrkorna är en outnyttjad potential, särskilt i glesbygden där inga andra offentliga rum finns. För att kunna utnyttja denna potential måste även vi inom Svenska kyrkan inse det som regeringen så glasklart uttrycker. Det krävs en tydlig planering av ­lokalförsörjningen, som lyfter nya, flexibla och mångfunktionella användnings- och utvecklingsmöjligheter för våra underutnyttjade kyrkor. Detta bör göras i församlingar och pastorat med kännedom om de lokala behoven, önskemålen och samarbets­möjligheterna. Fyll kyrkorna med allehanda aktiviteter! ­Reclaim the Churches!

2024 är det dags för nästa kontrollstation mellan staten och Svenska kyrkan. Den kyrkoantikvariska ersättningen (KAE) kommer att utvärderas och diskuteras då. Det är oerhört viktigt att KAE framöver kan beviljas till projekt som bidrar till användning och utveckling av det levande kyrkliga kulturarv som vårt kyrkobestånd utgör. Idag får ersättningen användas för åtgärder som endast syftar till bevarande. Den årliga totalsumman av KAE, som sedan 2009 legat oförändrat på 460 miljoner kronor, måste också justeras så att den relaterar till inflation, konsumentprisindex och i synnerhet till byggnadsprisindex. Det är dags att uppdatera förutsättningarna för KAE, för att kunna garantera framtida överlevnad av vårt gemensamma kultur­arv.

Heikki Ranta
stiftsantikvarie
Svenska kyrkan, Lunds stift