Vi ser inte längre skogen för alla träd

I kyrkoordning står det att syftet med kyrkans liv och arbete är: ”Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Om vi låter dessa ord sjunka in så skulle vi kunna stanna här. Inte behöva skriva mer. Inga fler argument. Vi skulle stanna upp i den nöd som skapelsen har idag, ta in den och vilja göra allt för att vara en del av att skapelsen återupprättas.

Som skogen. Att få återupprätta dess existensrätt i sig själv liksom att få återupprätta vår relation till den som just skog. Där långsamhet är en grundförutsättning. Där rik mångfald gör den frisk och motståndskraftig. Där samarbete är dess superkraft mellan träden, svamparna, insekterna, fåglarna, mossor och lavar, bakterier och maskar i jorden och så vidare. Vi människor älskar doften av denna långsamt uppbyggda samexistens. I en levande skog går den att andas in och vår magkänsla säger att ”det är gott” Vi som delar samma bakterier i våra tarmar som träden runt sina rötter.*

Men nu ser vi inte skogen längre för alla träd. Träd som vi hugger ner eller planterar utan hänsyn till det liv som de egentligen alltid varit en del av – skogen - med dess mångfald, skapad genom århundradena. Där kolet vi så gärna vill binda svischar runt och lagras i hela skogens system, inte bara i träden.

Barnen intar en särställning i kristen tro står det i kyrkoordningen. Jesus säger ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de” (Mark 10:14). När jag var barn upplevde jag ”Guds rikes utbredning” i skogen som fanns i min närhet. Jag klättrade i träd, lyssnade till fågelpip högre upp i granen, lutade mig mot dess trygga stam, landade i mossans mjuka bädd, plockade blåbär, aktade mig för flugsvamp, fascinerades av fasanens skönhet eller kopparormen på stigen. Min skog var som i Ronja Rövardotters skog. En sådan vi vill ge våra barn.

Inte bara på film. Att skydda och återskapa mer skog är att ge barnen tillgång till Guds rike och inte ”hindra dem”.

När vuxenvärlden agerar för att läka och hela ger det dessutom barnen hopp och föredömen att följa. Vi behöver inga fler översvämningar, skogsbränder, glaciärer som dör eller strömmingsbestånd som kollapsar. Vi vet att mänskligheten hamnat på kollisionskurs med Guds skapelse. Vi behöver i stället hopp! Vi behöver människor och sammanhang som upprättar och läker. Jag och många med mig vill att Svenska kyrkan visar vägen. Årets kyrkoval berättade det. Här får vi alla hjälpas åt i den omställningen. Kunskap och forskning finns.**

Snart är det första advent igen och vi sjunger Bereden väg för Herran i kyrkorna. Johannes döparens roll var att bereda vägen för Guds son genom att bland annat ”vända fädernas hjärtan till deras barn” eller ”föräldrarnas hjärtan” som alternativ översättning (Luk 1:17). Jag och många med mig, vädjar till kyrkomötet att Svenska kyrkans gör allt för att bereda väg för skogens återupprättelse. Att vi vänder våra hjärtan till barnen som lever nu och kommande barn så de får tillträde till Guds rike i en levande och frisk skog.

 ”Vi måste sluta fred med jorden, för de fattigas skull, för kommande generationers skull och för skapelsens integritet” (Biskopsbrevet om klimatet, sidan 27)

Cecilia Holmberg, präst i Svenska kyrkan

* På samma sätt som vi behöver tarmbakterier för att smälta maten så behöver växter en sund rot zon, så kallad rhizosfär, närmast rötterna. Av de cirka tusen större bakteriegrupperna är det fyra som dominerar i rhizosfären runt trädens rötter. Det är också fyra bakteriegrupper som dominerar i vår tarmflora. Det mag-iska är att det är samma fyra som dem runt trädets rötter.

** Se SVT Play ”Träd kan rädda klimatet” som handlar om skogen och alla dess ekosystem och vad 5 års forskning i samarbete med över 200 forskare gett för insikter