Om vi ska kunna fortsätta bära vidare det fantastiska arbete som sker är det inte möjligt att arbetet bärs enbart av anställda, utan idealiteten behöver främjas på ett helt annat sätt än i dag
I ett pågående replikskifte diskuteras EFS roll i Svenska kyrkan. Debatten är intressant och speglar en mycket bredare fråga. Vilken plats har idealiteten i framtidens kyrka? Går vi mot att bli en religiös produktionsbyrå som förmedlar tjänster till sina kunder eller går vi mot en framtid där det allmänna prästadömet, genom idealiteten, får blomma fram i en spretig mångfald?
Jag skriver för närvarande en masteruppsats kring idealitet och gudstjänstgemenskap och på resans gång är det ett antal saker som blivit tydliga. Svenska kyrkan har under 50 års tid befunnit sig i en historisk parentes där det funnits ekonomiska muskler att anställa bort stora delar av idealiteten. Samtidigt som antalet anställda ökat till dagens 22 000 har antalet besökare på våra huvudgudstjänster minskat till en bråkdel. Ett ökat antal anställda ger uppenbarligen inte ökat engagemang till att fira gudstjänst tillsammans.
Vi är alla väl medvetna om att Svenska kyrkans ekonomi oundvikligen krymper de kommande åren. Det kommer inte att vara möjligt att behålla den personal eller de fastigheter vi har i dag. Om vi skall kunna fortsätta bära vidare det fantastiska arbete som sker, under både vardag och helg, är det inte möjligt att arbetet bärs enbart av anställda, utan idealiteten behöver främjas på ett helt annat sätt än i dag.
Detta sker inte av sig själv, Svenska kyrkan behöver arbeta strategiskt för att göra detta möjligt. Ett steg på vägen är att omforma de anställdas tjänster så att de inte i första hand blir verksamhetsproducenter, utan möjliggörare för ideella att ta plats i församlingslivet. Ett annat steg är att ge de ideella ansvar och resurser. Detta innebär att de beslutande inom kyrkan behöver våga lämna ifrån sig makt och kontroll. Ett nödvändigt steg om idealitetens entusiasm skall få spira.
När det gäller EFS roll i Svenska kyrkan är mitt förslag att låta dem bli en icke-territoriell församling. På det viset kvarstår rörelsen inom Svenska kyrkan samtidigt som de får driva sina hjärtefrågor. I bästa fall kan EFS bli ett föredöme för andra församlingar kring hur idealiteten får ta plats i församlingslivet. Dessutom slipper övriga medlemmar i Svenska kyrkan, som känner sig tveksamma till EFS, vara med och betala deras verksamhet.
Henrik Roos
kyrkoherde Boo församling, kontraktsprost Värmdö kontrakt
LÄGG TILL NY KOMMENTAR