Gemensam manifestation mot främlingsfientlighet

Mika Wallander kyrkoherde

Låt oss, församlingar i Svenska kyrkan som är Kristi kropp och aktivt arbetar med att förkunna Kristus stå upp för det okränkbara människovärdet och fira gudstjänst tisdagen den 27 januari nästa år på Förintelsens minnesdag.

Det är hemska bilder och rapporter som skildras från gränser och flyktinglägren och många av dem som nu etablerat sig i Sverige har en gång befunnit sig på dessa platser. Med begreppet ”flyktingar” kommer också främlingsfientlighet i många olika former. En människa som är på flykt är i första hand en människa, inte en ”flykting”. Blir det tvärtom sker en avhumanisering och den sker på bekostnad av oss alla.

Som människor har vi mycket gemensamt. Jag tänker på det mänskliga i att vara på drift långt ifrån sitt ursprungliga hem, att vara utsatt, rädd och ensam. Oavsett orsak. Jag tänker på att vi egentligen är mer olika på insidan än på utsidan. De flesta har öron, ögon och mun men insidans mönster är unikt och varierat, precis som våra tumavtryck.

Lutherska och katolska kyrkoledare på ärkebiskopsnivå har gått ut med ett gemensamt uttalande mot att flyktingar avhumaniseras och reduceras till ett hot. Människor får inte användas som politiska verktyg menar kyrkoledarna och uppmanar till respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Starkt!

Bibeln är full av exempel på att man ska hjälpa främlingar och skyddsbehövande. Ofta lyfter vi att Jesus själv var på flykt och i Matteusevangeliet 25:35–36 säger han: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig.”

Slutsatsen är att det vi gör (eller inte gör) för de minsta gör vi (eller gör vi inte) också för Mästaren själv. I samband med nattvardens sakrament befästs att; ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd”.

I denna anda vill jag att vi går ett steg längre. Låt oss, församlingar i Svenska kyrkan som är Kristi kropp och aktivt arbetar med att förkunna Kristus stå upp för det okränkbara människovärdet och fira gudstjänst tisdagen den 27 januari nästa år på Förintelsens minnesdag.

Det skulle bli en manifestation att Svenska kyrkan står för en gemensam hållning mot främlingsfientlighet i allmänhet och rasism och nazism i synnerhet. Genom att ta Förintelsens minnesdag i anspråk kan vi markera den viktiga frågan i vår tid som inte längre är ”hur kunde det hända?” utan ”vad kan vi göra för att förhindra att det händer igen?”

Svenska kyrkan kan göra något konstruktivt av vår tunga ryggsäck och kommunicera ett viktigt ställningstagande i vår samtid med en gemensam gudstjänst. Vi vet att antisemitiska tolkningar av kristendomen hade en betydande roll för nazisterna på 1930-talet.

Vi kan inte ändra det förflutna av mörker, men vi kan påverka vår framtid. Det fanns modiga människor som riskerade sina liv för sina medmänniskor och med dem som förebilder kan vi vara med och påverka vår egen och kommande generationers framtid. I dag, liksom i alla tider, behöver Svenska kyrkan förvalta sitt förtroendekapital. Framtiden ligger i Guds och våra händer. Vi får inte vara tysta.

Gudstjänsten är alltid ett utmärkt forum med klockor som ringer över hela Sverige vid samma klockslag och i samma ärende. Så sker varje söndag. En manifestation på förintelsens minnesdag skulle bli en stark och viktig markering hur Svenska kyrkan ställer sig och det är klokt att agera tillsammans. Vi skulle till och med kunna överväga att ha detta som ett återkommande inslag i vårt gudstjänstliv.

Mika Wallander
kyrkoherde

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Rasism