Är vår kyrka för Nato och upprustning?

I söndags blev jag bekymrad efter att lyssnat på Gudstjänsten i P1 (11 januari 2026). Ett samtal med en äldre manlig fältpräst, som även är församlingspräst, i en tvådelad tjänst från Svenska kyrkan. Och en snart prästvigd kvinna, som längtar efter att just bli fältpräst. Först talar man tydligt om att de handlar om att hjälpa medmänniskor, var hon än befinner sig och i utsatta situation är detta extra viktigt, som militärtjänst innebär. Och att det inte handlar om att präster ska vara med och motivera militärer att kriga. 

Så långt är jag med.

Men sen när programledaren lyfter frågan till att gälla samhället och världen vi lever i finns ingen kritik mot upprustningen i vår värld. Utan ibland behövs våldet och ickevåldet har inte fungerat... Och då blir jag både ledsen, rädd och orolig. Framför allt när prästen menar att även Martin Luther King såg att världen inte klarar sig utan de organiserade krigsmakterna. Han var dessutom amerikan och inte svensk där vi är vana vid en neutralitet, med Nato är situationen en annan.

Däremot blev pastorn King själv en viktig martyr för sin övertygelse. Som goda människor behöver vi ständigt stå vakt mot de destruktiva onda i ett tidigt skeende och inte vänta tills de onda får råda. Så kan vi goda rå på det onda och vi behöver våga se och handla så! Detta är min tolkning av Luther Kings lära som är omfattande. Älska dina fiender! uppmanar Jesus.

Hela detta resonemang kring världen i samtalet ovan bidrar med ett vi och dom-tänkande och ställningstagande. Vilket leder till en identitetshållning med oss ”i den starka kloka” västvärlden som man är kritisk mot i en aktuell bok från Försvarshögskolan, Är Sverige säkert nu? Perspektiv på Nato och svensk säkerhetspolitik. Redaktör är Linus Hagström, professor i statsvetenskap. Han har själv forskat en del i Japan och i boken skriver betydande personer om vad upprustningen betyder för vårt samhälle och hur den nya identiteten som ett Nato-land påverkar oss alla. Och redan nu med Grönlandsfrågan sätts en hel del av denna säkerhet ur spel.

Om vi kristna vore modigare skulle vi välja en linje närmare det vi i 2000 år har förkunnat i våra kyrkor. Att människor inte ska döda, ja, att vara vegetarian ser många som en klok och fredlig handling, eller bara äta mer vegetariskt. Samtidigt är vi beredda att rusta soldater som ska skickas i krig och strid, för vi i Svenska kyrkan har alltid funnits med i totalförsvaret, men Natos upprustning är inte vårt gamla försvar och då var Svenska kyrkan en statsangelägenhet. Vår kyrka behöver våga bli mer fri från ett samhälle som blir allt omänskligare. För vi som kyrka behöver förkunna viktiga drömmar igen. Och värna vårt profetiska ansvar.

Eller ska kyrkan köpa aktier från vapenindustrin som går bra? Eller vågar ni ledare i vår folkkyrka hålla kvar det etiska sparandet? Och andra hållbara idéer, som världen och den världsvida kyrkan så väl behöver. Gud låt oss behålla det salta och det svåra i vår förkunnelse. Amen.

Ylva Wahlström Ödmann, 

teolog, före detta kyrkopolitiker och fri författare