Hur kan kyrkan släcka människors andliga törst?

Maria Stade, diakon
Foto: Göran Tonström

Det krävs fler levande länkar mellan det skrivna ordet och nutidsmänniskan. 

Temat för årets kyrkomöte är undervisning, något biskop Sören Dalevi på flera sätt belyser i förra numret av Kyrkans Tidning.

Våra uppväxande behöver få tillgång till bibelberättelserna, det är en kärleksgåva vi som kyrka har ett ansvar att förmedla. Att bära med sig dessa berättelser genom livet kan ge djup och perspektiv när man som bäst behöver det.

Peder Thalén tar upp en annan fråga när det gäller själva kunskapsaspekten. Som jag förstår det menar han att vi missat ”relationskunskapen”, kunskapen om hur vi kan relatera till Gud i vårt vardagliga liv.

Jag håller med om detta. Många vuxna i dagens samhälle berörs inte av de kristna berättelserna, man har svårt att identifiera sig med den typ av kunskap som förmedlas genom Bibeln.

Det krävs fler levande länkar mellan det skrivna ordet och nutidsmänniskan. Den kristna mystiken kan vara en vibrerande tråd, utgöra en ovärderlig skatt som bara väntar på att åter mer aktivt tas i bruk.

Våra kristna mystiker är andliga vänner som förkroppsligar såväl frågorna som reflektionerna kring tänkbara svar. 

De urgamla existentiella frågorna lever kvar och skvalpar runt under det intensiva mediabruset. Skrapar man lite på ytan är de allra flesta nyfikna och kunskapssökande och längtar efter att knyta an till något större än den egna lilla personen. Men man vill göra det på ett personligt sätt.

David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, har forskat om det svenska förhållningssättet till religion. I sin bok Det gudlösa folket som kom ut 2015 visar han hur en majoritet av svenskarna, 80 procent, tar avstånd från organiserad religion.

Samtidigt tror vi i Sverige på någon form av högre kraft eller ande, mer än något annat europeiskt folk. Dessa siffror kanske har förändrats något men speglar ändå ett komplext förhållande till de existentiella frågorna i vårt land.

Jag tror vi behöver finna nya sätt att tillgodose den andliga törst som råder i dag. I mina själavårdande samtal som diakon möter jag dessa frågor, denna längtan efter djup och mening. Många gånger har man dock sökt samtalskontakt för något helt annat.

Det är inte ovanligt att en livskris kan utlösa undertryckta känslor som väcker nya tankar till liv. När samtalet djupnar, ibland genom gemensam bön, visar det sig ofta att man önskar få en egen relation till den andliga dimensionen i tillvaron.

Man söker svar på livsviktiga frågor. Går det verkligen att tro på något bortom denna materiella verklighet? Kommer miljökrisen att leda till jordens undergång? Varför finns det så mycket ondska i världen? Vad är min plats i skapelsen?

Som kyrka ser jag det som vår skyldighet, inte att ge svar på dessa frågor, men att öppna dörrar och peka på att andra människor genom historien också burit på denna undran. Det är ett vackert uttryck för vår mänsklighet att söka en djupare relation till oss själva och livet i stort.

Med några få ord av sanning kan ett hjärta öppnas, och där väntar Kristus.

Undervisning handlar därmed också om hur vi kan uppmuntra varandra att lyssna inåt, att be, att möjliggöra en kontakt med det som är evigt. Mitt i all förgänglighet behöver vi alla beröras av den levande Kristus som bor inom oss.

De stora frågorna om liv, mening och död kan ses som en inbjudan från Gud. Ibland behöver man dock någon vid sin sida för att våga svara an på dessa.

Många som lever med utmattning och psykisk ohälsa skulle säkert känna igen sig i Johannes av Korsets texter som beskriver ”själens dunkla natt”. Vilken befrielse att inse att det man tror är en sjukdom kan vara vägen tillbaka hem till Gud!

Dag Hammarsköld relaterade återkommande i sina texter till kristna mystiker. I ett radiotal från 1954 säger han: ”Tro är ett sinnets och själens tillstånd. I den meningen kan vi förstå den spanska mystikern S:t Johannes av Korset: Tro är Guds förening med själen.

Religionens språk är en serie formler som återger en grundläggande andlig erfarenhet. Det får inte betraktas som filosofiskt beskrivande den verklighet, som är tillgänglig för våra sinnen och som vi kan analysera med logikens verktyg.”

Nutidsmänniskan längtar efter egen andlig erfarenhet, en naturlig direktkontakt med Gud bortom ord och förnuft. Det finns all anledning att våga lita på denna längtan och förmåga hos människor att just tro. Här har vi i den kristna mystiken en skatt att ösa ur som flödar över och räcker till alla.

Våra kristna mystiker är andliga vänner som förkroppsligar såväl frågorna som reflektionerna kring tänkbara svar. Och framför allt visar dessa helgon och mystiker hur vi kan leva i en kärleksfull relation till Gud.

Även Martin Luther var en hängiven och modig mystiker, något vi kan lyfta lite oftare som ett inspirerande exempel på en kristen människa som gick på djupet med sin tro.

För det är nog just hängivenhet och mod dessa fantastiska förebilder ger uttryck för genom sina helhjärtade liv i Guds tjänst. De är trovärdiga exempel som kan så frön av hopp hos dagens andligt desillusionerade människor.

Med några få ord av sanning kan ett hjärta öppnas, och där väntar Kristus. Efter ett sådant möte är man aldrig mera ensam, genom glädje och sorg lever man i relation med Gud.

Maria Stade

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Senaste artiklar