Mycket vore vunnet om vi kunde se varje människa som på väg till tro.
I min lokaltidning gav nyligen en anonym insändarskribent en mycket onyanserad och okunnig bild av Svenska kyrkan. Författaren går så långt att kyrkan beskrivs som en ”ateistisk allmän-religionsitet”. Han/hon antyder att det kan vara så illa, att inte bara de förtroendevalda utan också prästerna saknar tron. Förtroendevalda, anställda och kyrkomedlemmar borde avkrävas en personlig tro enligt skribenten.
Den stora frågan inför det stundande kyrkovalet är, huruvida de politiska partierna bör blanda sig i valet eller ej.
Men kristen tro är till sitt innersta väsen inte en färdig åsikt utan ett mysterium, en hemlighet. Inte minst aposteln Paulus understryker detta. Tron är inget vi själva kan komma fram till utan en Guds gåva. Gud står vid vårt hjärtas dörr och bultar och när vi öppnar den dörren flyttar den Helige ande in på djupet inom oss. Då kan vi säga som mystikern Paulus: ”Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig.” Det är den närvaron som hundratals miljoner kristna i över 2000 år har upplevt och som gör att Kristi kyrka är mer levande idag än någonsin – kanske inte i Sverige men ute i världen.
Tron är därför inget som man kan kommendera fram vid ett kyrkoval; den är inget man kan kräva för medlemskap. Mycket vore vunnet om vi kunde se varje människa som på väg till tro. Många beskriver sig idag som andliga sökare.
Jag ser ofta en människas stund på jorden som en mosaiktavla. Några av de första mosaikbitarna påminner kanske om en barnatro. Där finns också delar som påminner om ungdomsåren, då man kanske tappade tron och kallade sig ateist. Åren av sökande kan ta stor plats men mosaikdelar kan också vittna om hur man hittade tillbaka till tron. Det kan också vara en liten mosaikbit som påminner om hur man först i livets slutskede kom till tro. En levande tro rymmer ofta också tvivel. Mitt under en mandatperiod eller under ett långt prästliv kan man anfäktas av tvivel och tvivlen är kanske nödvändiga i en trosprocess. Gud ser hela mosaiktavlan och i hans ögon är allt på tavlan lika viktigt. Barnatron är inte mindre värdefull än tron vid livets slut.
Som pensionerad präst har jag i 12 år varje söndag firat gudstjänst (under pandemin digitalt) och nästan alltid har jag hört Guds ord rent och klart förkunnas. Inte minst psalmerna förmedlar klassisk kristen tro. Den tron är sammanfattad i vår apostoliska trosbekännelse och läses i varje huvudgudstjänst.
För den troende är den trosstärkande men den kan också vara en bön om förnyad och fördjupad tro. Det är först när trosbekännelsen inte längre får användas som man kan tala om en kapad kyrka. Jag är övertygad om att ingen nomineringsgrupp i kommande kyrkoval vill detta. Min erfarenhet är att de alla vill kyrkans bästa och inte har någon dold agenda om att kapa eller döda kyrkan.
Larseric Nyberg
kyrkoherde emeritus
LÄGG TILL NY KOMMENTAR