Låt alla kan ta del av vad Svenska kyrkan gör i sociala medier

Föreställ dig att du och ett gäng vänner eller kollegor sitter runt ett bord. Plötsligt säger någon att den har något intressant den vill visa och bläddrar fram en bild på sin mobil. Mobilen med bilden går varvet runt och varje person som håller i mobilen uttrycker sin fascination men utan att avslöja bildens innehåll. 

Varvet fortsätter men när turen ska komma till dig bestämmer sig mobilens ägare för att du inte ska få ta del av bilden och turen går vidare till nästa person. Helt plötsligt sitter du där med vetskapen om att alla omkring dig har fått ta del, och fascineras, av bilden men du har lämnats utanför. Du lämnas både med en undran om vad det var för bild och ett utanförskap i att tillhöra den som får känna till bilden men inte ta del av den. 

Det bord av människor jag här har beskrivit är Svenska kyrkans aktivitet på sociala medier och personen som får sitta med men inte ta del av innehållet är jag och många andra som har en grav synnedsättning. Detta på grund av att Svenska kyrkan, såväl organisatoriskt som enskilda företrädare, anammat en visualiserad kommunikation som inte syntolkas.

Svenska kyrkan har de senaste åren stärkt sitt arbete när det gäller tillgänglighet och inkludering inom ramen för den fysiska församlingen. Det är ett viktigt arbete att fortsätta med för vi har en bra bit kvar tills vi är en kyrka som är en lika god ledsagare till Gud för personer med funktionsnedsättning som vi är för personer utan funktionsnedsättning. 

I det arbetet får vi dock inte tappa aspekten av att Svenska kyrkan idag alltmer också framträder som församlingsbyggare i de digitala rummen, inte minst på sociala medier. Många församlingar använder inte sociala medier enbart som en anslagstavla för den fysiska församlingens verksamhet utan gör också inlägg som för in gudstjänsten, undervisningen, diakonin och missionen i de digitala rummen. 

Därtill kan nämnas våra enskilda kyrkliga företrädare som genom stor och god närvaro på sociala medier vittnar om evangeliet och når människor som kyrkan annars inte hade nått. Svenska kyrkan har inte bara en given plats i de fysiska rummen utan också i de digitala. Därför blir frågan om digital inkludering, exempelvis genom syntolkning, en ecklesiologisk fråga. 

Om vi i det fysiska rummet vill vara en öppen folkkyrkoförsamling som vill göra alla folk till lärjungar borde det vara vår ansats också i de digitala rummen och ge inverkan på hur vi agerar. I en tid då allt fler med synnedsättning isoleras i sina hem på grund av utebliven ledsagning och färdtjänst menar jag att detta blir särskilt viktigt då det digitala mötet med kyrkan kan vara den enda åtkomliga delen av kyrkan.

Idag, 12 mars, är det Nationella syntolkningsdagen. Jag vill använda denna dag till att uppmana alla inom Svenska kyrkan som organiserar församlings- och stiftskonton men också biskopar och kyrkliga företrädare med officiella profiler och/eller arbetsprofiler, att börja syntolka det visuella materialet ni sprider. 

Syntolkningen behöver inte vara perfekt eller heltäckande utan några få meningar som förmedlar själva kärnan, det faktiska budskapet i den visuella kommunikationen, räcker. 

Det är inte svårt eller tidskrävande men det spelar roll. Det spelar roll eftersom det säger något viktigt om huruvida det vi som kyrka förmedlar riktar sig till alla som vill ta tron till sina hjärtan och komma närmare Jesus eller om vi anser att den rätten förbehålls den som har en normativ synförmåga. Det spelar roll för det berättar om kyrkan är den som låter alla runt bordet få ta del av innehållet eller om vi hoppar över vår nästa med synnedsättning.

Linus Forsberg, 

pastorsadjunkt i Svenska kyrkan Växjö stift