Låt Svenska kyrkan odla kontakter i sann kristen anda

 Om det är ett uttryck för religionsfobi eller en allvarlig oro för rikets säkerhet, låter jag vara osagt. Uppmaningen från Lisa-Gun Bernerstedt, chef för civil beredskap i Svenska kyrkan, till Tibble församling att inte låta nunnor från Elisabeth Klostret utanför Minsk, komma på sitt årliga besök, skapar misstro. Inte mot nunnorna utan mot den civila beredskapen.

För er som inte känner till det, så är en av kyrkans viktigaste uppgifter, inte att stjälpa, utan att hjälpa. Svenska kyrkan har sedan urminnes tider verkat för att skapa goda relationer till alla folk. Och de medlemmar jag kommer i kontakt med ställer sig helt bakom detta. En svensk präst som ingick i hjälparbetet i Rwanda 1994 fick frågan av en radioreporter: ”Men hur vet du, att det inte är hutuer, som du ger mat till? Till mördare?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Jag är inte här för att döma, utan för att ge mat till människor som svälter.”

Jag hoppas att Svenska kyrkan får fortsätta sitt samarbete med andra kyrkor och organisationer oavsett varifrån de kommer, eller vilken religion de tillhör. I synnerhet nu, när vi och hela världen behöver alla vänskapliga relationer vi kan få. 

Låt Svenska kyrkan odla sina kontakter i fred och i sann kristen anda. Alltså även med några djupt troende nunnor från Belarus.

Ann-Christine Kristansson

pensionerad präst i Svenska kyrkan