Nu måste fler ta ett steg framåt för klimatet

Lena Bergström och Annika Spalde
Vi skulle vilja utmana våra samfund med dess stift och regioner att denna fastetid ta tydliga steg framåt i solidaritet med jorden och med klimatnödlägets offer. Foto: Getty

Omställningen kan inte vänta, människor dör och drivs på flykt i dag av ­klimatförändringarna. Vi hoppas ni vill komma med och vandra med oss på omvändelsens och omställningens väg. Vi behöver gå tillsammans i hoppets riktning.

Denna fastetid samlas kristna från olika samfund runt Equmeniakyrkans initiativ Klimatfasta. Vi tar oss tid för bön i naturen, vi reflekterar över vad som finns på våra tallrikar och hur vi transporterar oss. Vi två deltog i förra årets klimatvandring mot toppmötet COP26 i Glasgow, Pilgrim’s walk for future, och några erfarenheter som vi bär med oss från den vill vi gärna dela. Vi tror att de kan bidra till insikter om faste­tidens relevans i klimat­krisens tid.

En erfarenhet som blev särskilt tydlig när vi kom hem igen är det absurda tempot i ”den vanliga vardagen” för många av oss, också i kyrkorna. Vad gör det med oss? Att rusa mellan ­möten, susa fram längs vägar och i luften, halvt blinda för allt det vackra i livet och i skapelsen. Den skönhet som blir så uppenbar när vi kommer nära, när vi rör oss i takt med våra egna kroppar. Hur kan vi hjälpa varandra att sakta ner och ta tid för det ­väsentliga?

En annan erfarenhet är att människor kan förändra och förändras. Under vandringen vande vi oss vid ett helt annat tempo och levnadsstandard. En befriande enkelhet gav plats för vänskap och tillit att djupna. Det gav hopp om att omställning är möjlig, om vi vågar uppbrottet. Hur finner vi den enkelhet som leder till rymd och lust till förändring?

Det finns en kraft i den gemensamma rörelsen som vi behöver återfinna. Som kyrkor kan vi samla människor för samtal kring vilka värderingar som driver oss, vi kan tala om människan som ansvarig, ­tillhörig och ­samhörig i den skapelseväv som nu hotas. Vi finns på mellan­nivån, där människor går samman för att lösa uppgifter tillsammans. Den fantastiska resurs som våra församlingar är, inklusive materiella resurser som ­lokaler, skulle kunna spela en viktig roll i samhällets klimat­omställning.

Att fasta handlar ju inte bara om att avstå, för eget fokus och av solidaritet, utan också om att agera för rättfärdighetens skull. Med inspiration från profeten ­Jesaja kan vi säga att Gud kallar oss att “lossa klimatorättvisans bojor” och att befria de förtryckta (58:6). “Detta är den fasta jag vill se”, säger Gud genom profeten. I Ett biskopsbrev om klimatet (2019) lyfter biskoparna handlingens betydelse när de uppmanar människor “att genom ­politiken verka för en kraftfull klimatomställning” (sidan 96).

Omställningen kan inte vänta, människor dör och drivs på flykt i dag av ­klimatförändringarna, dessa berättelser når oss inte minst från våra kristna syskon i andra delar av världen.

Vi skulle vilja utmana våra samfund med dess stift och regioner att denna fastetid ta tydliga steg framåt i solidaritet med jorden och med klimatnödlägets offer. Tänk om alla våra stift och regioner kunde fatta beslut om att dess anställda håller sig på marken, som Linköpings stift gjort? Tänk om de alla kunde servera vegetariskt i all representation, som Stockholms stift (se debatt­artikel från biskopen i KT den 5 januari)? Tänk om fler samfund kunde följa Equmeniakyrkan och utlysa klimatnödläge? Och vad fint det vore ifall de alla kunde uppmana till bön för skapelsen varje vecka.

I september när Equmeniakyrkan beslöt att utlysa klimatnödläge skrev de tre kyrkoledarna: “Att utlysa klimatnödläge är inte så svårt. Men ord behöver följas av handling, nya arbetssätt, resurser och en tid av omställning. Det är en omistlig del av evangeliets efterföljelse idag. Därför uppmanar vi fler kyrkor och samfund att utlysa nödläge och ta steg tillsammans. Det är nu utvecklingen ska vändas.” Biskoparna uttrycker samma tanke i sitt brev: “Det behövs ledarskap. Inte bara i politiken: i företag och på skolor, i föreningar och familjer, i kyrkor och församlingar behövs människor som formulerar visioner, vågar ta ställning och tar konkreta initiativ, som inte ängsligt väntar in vad andra ska göra och tycka” (sidan 87).

Ja, det är nu det behöver hända. Vi hoppas ni vill komma med och vandra med oss på omvändelsens och omställningens väg. Vi behöver gå tillsammans i hoppets riktning.

Lena Bergström 
pastor och evangelist i Equmeniakyrkan
Annika Spalde 
diakon och vandringsledare inom Pilgrim’s walk for future
 

Tänk om alla våra stift och regioner kunde fatta beslut om att dess anställda håller sig på marken, som Linköpings stift gjort?

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.