Problematiskt anrop i kyrkans bön

Gunnar Hyltén-Cavalliius komminister em., teol.lic.

Många känner nog en större värme och närhet, då den offentliga bönen får inledas med exempelvis ”Käre himmelske Fader”

”Gud”,  med en kort andningspaus: så inleds numera många böner i kyrkans gudstjänst. Det här bruket bör problematiseras.

En bön av Johann Arndt i Den svenska bönboken för en daglig andakt nyligen började på följande sätt: ”Min käre himmelske Fader”. Formuleringen känns igen från Luther. Vi kan gå till Jesus, som svarar lärjungarna när de vill lära sig be. ”Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen” (Matt. 6:9). I Johannesevangeliet 20:17 talar Jesus om ”min fader och er fader”.

I Svenska kyrkans beslutsfattande organ skyggar man uppenbarligen för namnet ”fader” liksom för ”herre”. Ett skäl till detta torde vara att man önskar distansera sig från allt som kan tolkas manligt könskodat. Det ligger dessutom i tiden att sträva efter jämlikhet i alla tänkbara avseenden, att riva alla hierarkier. Då kan det svida för en enskild att behöva befinna sig under en myndig far eller en herre. Men som Isak Syriern säger, ”man kan inte bedja och bönfalla utan ödmjukhet”.

Kanske det även är så att bruket av ”Gud…” i kyrkans liturgi har valts för att därmed öppna för en värdeneutral hållning inför andra abrahamitiska religioner. Vi tror ju på samma gud, sägs det inte sällan.

När allt kommer omkring känner nog många en större värme och närhet, då den offentliga bönen får inledas med exempelvis ”Käre himmelske Fader”.

Den nuvarande trenden med ”Gud…” kan dra tankarna till ett anrop av typ ”Major!”

Gunnar Hyltén-Cavalliius

komminister em., teol.lic.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Katarina
Är det måhända så tragiskt ställt, att själva fadersbilden är så djupt skadad, att inte ens ordet kan tillåtas på våra läppar längre?
Charlotte
"Käre himmelske Fader" är en poetisk och innerlig formulering, precis som du säger. Men det finns lika mycket innerlighet och värme i tilltalet "Gud". Lika mycket närvaro och närhet. Det är så olika hur vi uppfattar orden. Vi har olika erfarenheter. Och texterna är skrivna i olika tider, i olika samhällen. Kanske kan olika tilltal få komplettera varandra, och passa i olika sammanhang, med olika människor? Gud är ju också någonting mera, någonting större än en förälder. Gud är varken en fader eller en moder. Gud är, den som är.