Professorn läser slarvigt

REPLIK

Stephan Borgehammar är professor, och borde känna till skillnaden på en vetenskaplig artikel och en populärvetenskaplig. Skillnaden är oftast ungefär 35 000 tecken, där den populärvetenskapliga artikeln måste vara betydligt mer överskådlig och mindre detaljerad. 

En vetenskaplig artikel kan, med sitt långa omfång, ge både en lång introduktion och bakgrund till ämnet, medan den populärvetenskapliga artikeln genom sitt jämförelsevis kortare omfång tvingas gå mer rakt på sak och förenkla.

I just det här fallet finns en vetenskaplig artikel till grund, på cirka 40 000 tecken; om professor Stephan Borgehammar hade läst texten vid sidan av så framgår där tydligt att jag haft en studietermin. Utifrån denna vetenskapliga artikel har jag sedan gjort en populärvetenskaplig artikel. I den vetenskapliga artikeln ägnar jag initialt ganska mycket energi på att beskriva Passionals bakgrund i just Betbüchlein. De som under våren och försommaren hört mig föreläsa kring min forskning vet att jag dessutom brukar ägna ganska mycket energi åt just den delen. Så professor Stephan Borgehammar kan vara lugn: allt det där känner jag till. Däremot är det en förenkling, som kommer sig av omfång och genre: i den populärvetenskapliga artikeln måste man som sagt kunna förenkla. Och om professorn läst lite tydligare hade han funnit att min populärvetenskapliga artikel handlar om just Passional och lärdomarna man kan dra från den.

Men professor Stephan Borgehammars referens till Een bönebook, som han så vänligt lämnar referens till i sin debattartikel (via albin-portal.org), finns dock inte med i min vetenskapliga artikel. Detta eftersom Een Bönebook från 1553 (som egentligen är utgiven redan 1552 om professor Stephan Borgehammar kollar upp sina källor lite mer noggrant) inte innehåller vare sig Betbüchlein eller Luthers barnbibel Passional. Om professor Borgehammar hade sökt upp den svenska översättningen av Passional som min artikel handlar om (den finns faktiskt att tillgå via KB som pdf, så det är lätt gjort, www.libris.kb.se, ange sökord Passional 1600), hade han funnit att det är en helt annan bok.  Snacka om ”felaktiga fakta”… 

Men professor Stephan Borgehammar verkar dessutom inte riktigt läsa det jag skriver i min artikel. Han konstaterar att Luther inte var ett pedagogiskt geni som ”skapade ur intet”. Men vem har hävdat det? Inte jag, i alla fall. Vidare avslutar Borgehammar sin artikel med konstaterandet att barnbiblar inte skulle vara det enda svaret på Kyrkans pedagogiska utmaning. Men vem har hävdat det? Inte jag i alla fall.

Varför professor Stephan Borgehammar är så avogt inställd till min artikel har jag svårt att förstå. Kanske hade professorn bara en dålig dag? Eller är det så illa – hemska tanke – att det är så här det går till när professorer i Lund idkar hermeneutik?

Jag föreslår att han läser min vetenskapliga artikel om Passional när den publiceras framöver. Kanske kan den rentav ge honom nya kunskaper och insikter? 

Sören Dalevi, 
biskop i Karlstads stift