Vem ska läka skammen som människor bär om inte kyrkan?

Christina Björklang
En skamskadad persons sår syns inte på utsidan medan invärtes håller hen på att förgås.  Foto: Ponomariova_Maria

Vi behöver gedigen ­kompetens för att se, förstå och hantera skammade människor

Det finns ett tomrum där dagens människa bär på en allt tyngre skambörda. Där finns också en vilsenhet var denna börda kan lyftas av. Vi lever i en värld där den skammen växer sig allt starkare. Synd och skuld förflyttas in i äldre personers minnesrum. Det finns en generell vilsenhet i samhället att identifiera, möta, bemöta och läka skam.

Att känna skuld och skam handlar om svåra aspekter av ­livet. Skillnaden mellan skuld och skam är mycket klar. Vi känner oss skyldiga för det vi gör, det är skuld. Vi skäms för det vi är, det är skam. Synd är en term som används alltmer sällan i dagens sekulära samhälle. Skam som ­begrepp förekommer däremot ofta i media. Flygskam, fjällskam eller nyordet skammad har dykt upp på senare år.

Att den svenska protestantiska kyrkan mer har fokuserat på skuld än skam i 500 år råder det inget tvivel om. I vår kyrkliga kontext behöver uppenbarligen skammen hanteras för att själavården i dagens kyrka ska ­bibehålla sin relevans. Skam är ett effektivt, men ambivalent verktyg, för social kontroll och med skamkänslan följer fruktan att bli utlämnad, enligt professor Stephen Pattison.

När skam refereras till här är det den osunda skammen som åsyftas. Det finns en sund och självklar plats för skammen och att skämmas är en sund reaktion för att hålla oss på plats inom den sociala spelplanen. Där det däremot börjar bli problematiskt är när andra aktivt använder uppväckandet av skamkänslor hos någon som ett vapen för att förminska och förgöra denna person. När man skammar någon och denne upplever sig skammad. Då kan skammen internaliseras och frysa fast den känslomässiga utvecklingen hos en person och negativt påverka dennes livskvalitet och livsförmåga.

En skamskadad persons sår syns inte på utsidan medan invärtes håller hen på att förgås. Som skammad plågas man av skamröster som klandrar och kritiserar. Den skammades negativa föreställningar om sig själv och världen skaver och plågar. Som skammad bär man känslan av att inte höra till, att inget vara värd, att vara fel, att man får skylla sig själv samt att inte ens livet vill ha en. De frågor som den som bär på en osund/ohälsosam skam rör sig kring är vem och vad man är samt varför man inte kan bli älskad.

Det allvarliga med skammen är att den har en tendens att stegras. Prästen och psykoterapeuten Göran Larsson beskriver i sin bok Skamfilad att från att känna sig fördummad när man blir skammad av andra så stegras skammen till förnedring och självförakt. I dess allvarligaste form så blir skammen suicidal.

Den skammade och den skuldfyllda behöver bemötas på olika sätt. För den skamfyllda människan kan syndabekännelsen bli detsamma som att känslo­mässigt hamna i skamvrån. Att få förlåtelse förstärker denna känsla då förlåtelsen blir som att säga: ”Det är lagom åt dig att du står där.”

Förlåtelsen blir en bekräftelse på den skamfylldas egen uselhet ty bara den som är usel behöver ju förlåtelse. För en kyrka som står i en luthersk tradition med stark betoning på människans upplevelse av synd och därmed behov av att bekänna och få förlåtelse är det en viktig utmaning att fundera över hur vi möter den människa som kämpar med skam i sitt liv. När samhället förändras behöver metoderna också göra det. Vårt fokus på synden behöver balanseras med ett dubbelseende så att även skammen får plats.

Vi behöver gedigen ­kompetens för att se, förstå och hantera skammade människor. Det är en grund för att kunna göra en ­genomlysning av verksamheten. En kombination av ökad kompetens och medvetenhet för att rymma de skamburna skulle kunna göra kyrkan till den mest relevanta aktören för dem som lever under en skambörda.

Jag önskar se ett grepp där vi tar fram ett material som lyfter ­kunskapsnivån om skam – den sunda respektive osunda och dess relation till skuld och synd. Materialet bör ge en grundläggande kunskap i skammarkörer och även enkla redskap för hur man kan och ska bemöta dessa i vår kristna kontext.

Jesus själv lyfter skammens ok från de skammade i sina handlingar. Om vi utgår från att vi följer Kristus och hans gärningar hittar vi säkert själva vår egen skam och brustenhet och kan i alla delar av vår kristna verksamhet fortsätta hans värv att läka skammens sår i våra medmänniskor. Ty skammen måste älskas bort för att läkas.

Så nu uppmanar jag vår kyrka till att vara den i vår tid som läker skammen!

Christina Björklang

Jag önskar se ett grepp där vi tar fram ett material som lyfter kunskapsnivån om skam

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.