Vi känner skuld för att vi inte hinner träffa våra barn och vänner. Skam för att det är ostädat hemma.<br> Så ser skammen och skulden ut i dagens Sverige. Det visar den undersökning som magasinet Existera och Centrum för samtidsanalys låtit göra tillsammans, med hjälp av United Minds.
Undersökningen säger inget om hur relevanta känslorna är. Om själva orsaken. För att ta ett konkret exempel.
Fler kvinnor än män har skuldkänslor för att de inte träffar sina föräldrar tillräckligt ofta.
Men det behöver inte innebära att kvinnor träffar sina föräldrar mer sällan. Snarare kan det bero på att kvinnor lättare känner skuld för just detta. Vilket också förklarar varför fler kvinnor än män ställer upp och tar hand om sina åldrande föräldrar när de behöver hjälp. Skuldkänslorna är helt enkelt starkare.
Män borde kanske känna sig lite mer skyldiga. Då skulle ansvaret för omsorgen fördelas lite jämnare.
Undersökningen visar att begreppen skam och skuld i högsta grad är levande i dag. På gott och ont.
Ett samhälle där ingen känner vare sig skam eller skuld kan låta som en utopi. Men att känna en rimlig skuld eller skam när man gjort något fel är en psykologisk och social spärr som vi behöver. Motsatsen är ett samhälle befolkat av psykopater.
Problemet uppstår när känslorna av skam och skuld låser oss. Hindrar oss från att leva. Som när vi skäms för våra kroppar. Fyra av tio svenskar skäms för att de anser sig vara för tjocka. Kvinnor skäms mer än män. Unga skäms över tanken på att framstå som ointressanta för andra.
Av tradition har kyrkorna talat om skuld. Och förlåtelse. Så till den milda grad att många fortfarande förknippar religion med skuld. Inte förlåtelse.
Men skammen har varit omgärdad av tysthet. Trots att vi dagligen möter den. Inte minst i medierna som tagit över rollen som vår tids skampålar. Där vi får skämmas offentligt. För allt från sönderklippta kvitton och obetalda tv-licenser till övergrepp.
Värst av allt är att de som upplevde sig oönskade som barn också känner mer skam och skuld än andra genom hela livet. Oavsett om det gäller utseende, dålig ekonomi eller att det är stökigt hemma.
Vad vi behöver är ett språk där vi kan tala om de här känslorna. Som hjälper oss skilja på vad som är rimlig och vad som är falsk skam och skuld. Där vi blir medvetna om risken att omedvetet skapa skuld och skam hos andra.
De allra flesta av oss behöver inte mer skam och skuld. Tvärtom. Många skulle må bra av att skämmas mindre. För utseendet, relationerna eller misslyckanden på jobbet.
Vi behöver bli lite mer skamlösa.
Dag Tuvelius
Fler kvinnor än män har skuldkänslor för att de inte träffar sina föräldrar tillräckligt ofta.
Men det behöver inte innebära att kvinnor träffar sina föräldrar mer sällan. Snarare kan det bero på att kvinnor lättare känner skuld för just detta. Vilket också förklarar varför fler kvinnor än män ställer upp och tar hand om sina åldrande föräldrar när de behöver hjälp. Skuldkänslorna är helt enkelt starkare.
Män borde kanske känna sig lite mer skyldiga. Då skulle ansvaret för omsorgen fördelas lite jämnare.
Undersökningen visar att begreppen skam och skuld i högsta grad är levande i dag. På gott och ont.
Ett samhälle där ingen känner vare sig skam eller skuld kan låta som en utopi. Men att känna en rimlig skuld eller skam när man gjort något fel är en psykologisk och social spärr som vi behöver. Motsatsen är ett samhälle befolkat av psykopater.
Problemet uppstår när känslorna av skam och skuld låser oss. Hindrar oss från att leva. Som när vi skäms för våra kroppar. Fyra av tio svenskar skäms för att de anser sig vara för tjocka. Kvinnor skäms mer än män. Unga skäms över tanken på att framstå som ointressanta för andra.
Av tradition har kyrkorna talat om skuld. Och förlåtelse. Så till den milda grad att många fortfarande förknippar religion med skuld. Inte förlåtelse.
Men skammen har varit omgärdad av tysthet. Trots att vi dagligen möter den. Inte minst i medierna som tagit över rollen som vår tids skampålar. Där vi får skämmas offentligt. För allt från sönderklippta kvitton och obetalda tv-licenser till övergrepp.
Värst av allt är att de som upplevde sig oönskade som barn också känner mer skam och skuld än andra genom hela livet. Oavsett om det gäller utseende, dålig ekonomi eller att det är stökigt hemma.
Vad vi behöver är ett språk där vi kan tala om de här känslorna. Som hjälper oss skilja på vad som är rimlig och vad som är falsk skam och skuld. Där vi blir medvetna om risken att omedvetet skapa skuld och skam hos andra.
De allra flesta av oss behöver inte mer skam och skuld. Tvärtom. Många skulle må bra av att skämmas mindre. För utseendet, relationerna eller misslyckanden på jobbet.
Vi behöver bli lite mer skamlösa.
Dag Tuvelius
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR