"Vi håller oss till rekommendationer och råd som myndigheterna ger"  

Anna Cöster, biskopsmötets teologiska sekreterare
Arkivbild. Foto: Lars Rindeskog

REPLIK. Vi önskar att personer i riskgrupper följer rekommendationerna och håller sig hemma, men vi varken kan eller vill bestämma över dem. 

Tack Anna för ditt engagemang i denna tid av oro och ovisshet.

Sedan i fredags (200327) finns en text på ärkebiskop Antje Jackeléns Facebooksida som speglar biskoparnas hållning efter det senaste beslutet. 

Grundhållningen ”ställa om snarare än ställa in” har en rad motiv även om vissa verksamheter ändå har fått ställas in. Teologiskt sett är det naturligtvis viktigt att kyrkan som helig miljö förblir öppen, trygg och tillgänglig. 

Människor ska kunna veta att kyrkklockorna, bönen för bygden och evangeliets röst inte tystnar under kris. Ljuset i fyrtornet måste lysa, särskilt när det stormar. Och gudstjänstlivet är enligt kyrkoordningen centrum i kyrkan.

Detta sagt, är det naturligtvis viktigt att anpassa. Svenska kyrkan har från början sagt att vi självklart håller oss till rekommendationer och råd som myndigheterna ger – tvätta händerna, håll avstånd, skydda riskgrupper, samlas inte fler personer än tillåtet och så vidare. Vi har många rum där det går att leva upp till det utan svårigheter. 
biskopsmötets teologiska sekreterare

Människor ska kunna veta att kyrkklockorna, bönen för bygden och evangeliets röst inte tystnar under kris.

Det verkar också som att det i de flesta fall är ganska självreglerande med antal människor som kommer, och vi är beredda att agera omgående om det beslutas om ytterligare begränsningar. Det vore orimligt att stänga kyrkorna medan många andra samlingspunkter – kanske med betydligt sämre hygienförutsättningar – håller öppna.

Med dessa anpassningar förändras nu gudstjänstlivet mer eller mindre beroende på lokala förutsättningar. Öppettider kan behöva utökas för att ge människor möjlighet till enskild bön i kyrkorummet, ”stora” gudstjänster kan behöva ersättas med mindre gudstjänster och andakter på andra tider än de vanliga.

Att ”ställa om snarare än att ställa in” har satt fart på kreativiteten – verksamheter flyttar utomhus, fasteluncher blir take away, och digitala sändningar sker i olika kanaler. När statsministern bjöd in religiösa ledare till ett videomöte förra veckan sa han: ”I det att trossamfunden ställer om sitt arbete snarare än att ställa in det ligger något hoppfullt.”

Vi önskar att personer i riskgrupper följer rekommendationerna och håller sig hemma, men vi varken kan eller vill bestämma över dem. Vi hoppas att påskens gudstjänster med all sin kraft och sin styrka i år når in i hemmen som aldrig förr.

Kyrkan är förstås mycket mer än gudstjänstfirande. Jourhavande präst har utökat verksamheten, det diakonala arbetet har stärkts och samverkan med andra aktörer i civilsamhället har även det utökats, inte minst för att hjälpa dem som i det här läget har svårt att få hem mat och mediciner.

Genom anställda och förtroendevalda, ideella medarbetare och var och en som kämpar och ber finns kyrkan där. Också och särskilt under kris. Som biskoparna skriver: ”Alla kristna är kallade att vara bärare av hopp, en röst i förbön och en (åtminstone symbolisk) hand att hålla i. I allt som händer får vi veta att Gud ser med barmhärtighet både på vår svaghet och på vår styrka.”

Anna Cöster
biskopsmötets teologiska sekreterare

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Corona