Viktigt att även icke tillhöriga ­slipper betala för begravning

Bengt Gustavsson begravningsentreprenör
Familjer tvingas ofta av ekonomiska skäl att genomföra akten på ett sätt man egentligen inte önskat. Foto: Marcus Gustafsson

Jag skulle gärna se att det fanns andra vägar att kommunicera vikten att värna medlemskap i kyrkan, och att ”icke kyrkotillhörig” utan krav på ekonomisk ersättning, åter kunde erbjudas begravningsceremoni i Svenska kyrkans ordning.

Vi har sedan flera år noterat ett sjunkande medlemstal. Det finns flera anledningar, inte bara att människor begär utträde. Många kommer helt enkelt aldrig in i Svenska kyrkan från början. Och det kan ha många orsaker.

En passage i livet där detta allt oftare blir ett påtagligt bekymmer, är i samband med begravning. Oavsett anledning till avsaknaden av medlemskap (eget utträde eller annat), noterar jag att det inte sällan blir en obehaglig överraskning för sorgehusen att den döde står utan möjlighet att få en kyrklig begravning.

I de flesta fall har detta alls inte varit syftet, och någonstans förstår man ju också kyrkans ställningstagande, då den inte utan vidare låter en kyrklig akt genomföras för icke kyrkotillhörig. Och då oftast med hänvisning till den dödes uttalade vilja.

Enligt gällande ordning kan dock begravning genomföras av ”pastorala skäl”, men då har kyrkan också satt en prislapp, vilken anses motsvara faktiska omkostnader. Denna kostnad har den döde tidigare inte bidragit till, varför det nu bör ”regleras”, om det är viktigt för familjen att genomföra en kyrklig akt. Här uppstår ett problem.

Det är inte svårt att förstå logiken, men det ligger i farans riktning att sorgehuset uppfattar kostnaden som en form av ”markering”, ett tydliggörande av resultatet av vad ett utträde ur Svenska kyrkan medför.

Hos nästan alla familjer, vilka ställs inför faktum, förekommer en stor besvikelse över att regelverket ser ut på det här sättet, oavsett om dödsboet väljer att ta kostnaden för att få genomföra en kyrklig akt, eller om man i stället väljer borgerlig ceremoni.

Familjer tvingas ofta av ekonomiska skäl att genomföra akten på ett sätt man egentligen inte önskat, och i en situation då man mer än någonsin hade behövt kyrkans pastorala omsorg. Jag tror inte att Svenska kyrkan stärker sin ställning hos dessa familjer, och i deras olika nätverk. I flera fall genererar regelverket i stället ännu fler utträden.

Detta är olyckligt. Jag skulle gärna se att det fanns andra vägar att kommunicera vikten att värna medlemskap i kyrkan, och att ”icke kyrkotillhörig” (i de fall anhörig kan bekräfta att det är i linje med den avlidnes önskan) utan krav på ekonomisk ersättning, åter kunde erbjudas begravningsceremoni i Svenska kyrkans ordning.

Bengt Gustavsson
begravningsentreprenör
 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.