Vilken kyrka vill vi ha?

Det är självklart att Svenska kyrkan ska vara öppen för alla, inte exkludera någon utan möta varje människa med respekt oavsett vem hon är. Lika självklart är att hon ska stå upp för fred och försoning och kämpa för en värld av samförstånd.

Allt detta är fundamentalt för en levande kyrka och en konsekvens av grundbulten i kyrkan – att oavsett vilken kyrka vi talar om så gäller att Jesus Kristus är kyrkans Herre. Utan Kristus ingen kyrka, utan Kristus förlorar kyrkan sin identitet, utan Kristus saknar kyrkan existensberättigande. Hennes uppdragsbeskrivning har aldrig upphävts: Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar...

Men i de partipolitiska programmen hamnar Jesus Kristus, kyrkans nyckelperson, så smått i marginalen. I kyrkans tro och bekännelse är Jesus Kristus, hans död och uppståndelse, det primära vilket får sekundära effekter som exempelvis synen på människovärdet, mänskliga rättigheter, fred och rättvisa.

Så vilken kyrka vill vi ha? Olika nomineringsgrupper står för olika kyrkosyner. De partipolitiska grupperna har en annan övergripande ideologi än kyrkans tro. Men vill vi ha en kyrka där politiska ideologier tränger ut levande fromhetstraditioner för att de hävdar Bibeln och kyrkans tradition som mer normerande än samtidsopinionen? Vill vi ha en kyrka sådan som en gång ecklesiastikminister Arthur Engberg (S) ville, en kyrka omvandlad till en "ateistisk allmän religiositet"? 

Vi i Frimodig kyrka vill ha en kyrka vars tro och liv och bekännelse till Jesus Kristus, förändrar världen, inte en kyrka vars åsikter plagierar samhällsopinionen och riksdagsbesluten. Svenska kyrkan är mer än en viktig samhällsaktör. Hon får inte begränsas av dagspolitiska frågor utan måste lyfta människans eviga, tidlösa och grundläggande livsfrågor, frågor som i dag ställs av allt fler av sekularismens och postmodernismens barnbarn.

Problemet med riksdagspartier i kyrkan är inte bara att de vill göra sina egna ideologiska agendor normerande för Svenska kyrkan – och indirekt för hennes tro. Men Jesus var varken sosse eller sverigedemokrat, radikal eller konservativ. Jesus var Guds Son, sann Gud av sann Gud. Utan problemet är också att partier som i kyrkomötet förbundit sig till trohet mot bibeln och kyrkans trosbekännelse, sedan ska vara religiöst neutrala i riksdagen. Så antingen talar partierna med kluven tunga när de instämmer i mässans trosbekännelse – eller så gör man det i riksdagen.

En tredje aspekt är att kyrkan är så oerhört mycket större än något riksdagsparti. Kyrkan är global, inte nationell som partierna.

Vi i Frimodig kyrka vill se en jublande, lovsjungande kyrka, en glad, djärv och frimodig kyrka, inte en ängslig kyrka som tonar ned det mest centrala i kristen tro. Vi vill se en evangeliserande kyrka som vittnar om Jesus så att de många som i dag söker sig in i kyrkan finner vägen till en levande tro.


Berth Löndahl, kyrkoherde emeritus, ledamot i kyrkomöte och kyrkostyrelse för Frimodig kyrka