Visa att Svenska kyrkan menar allvar

Imorgon kommer Kyrkomötet att fatta beslut om Svenska kyrkans skogsutredning. Debatten har gått varm, engagemanget är enormt, medan processen drabbats av skandalomsusade skuggutredningar. Vi är mycket kritiska mot hur Svenska kyrkan hittills hanterat både processen och resultatet av utredningen. Förtroendet för kyrkans demokratiska förmåga är skadat. Men det är inte för sent att läka detta.

Svenska kyrkans skogsutredning är väl genomförd och har goda intentioner. Att Svenska kyrkan beslutat att utreda ”en så ekologisk, ekonomisk, socialt, samt andlig och existentiell hållbar skogsförvaltning som möjligt” är välkommet. I ett svenskt perspektiv innebär utredningens förslag ett kliv i rätt riktning. Många röster har varit positiva till utredningens förslag medan de understrukit att detta är en bra grund, ett golv, då det krävs ytterligare steg för att Svenska kyrkans skogsbruk ska vara i linje med internationella överenskommelser och kyrkans egna, tidigare utfästelser. Tillika dess skyldigheter gentemot lagar som barnkonventionen, miljöbalken och Sveriges grundlag.

Dock är Kyrkostyrelsens förslag till beslut mycket urvattnat – golvet har rivits ut och ambitionerna har flyttat ned i källaren.

I Kyrkostyrelsens förslag (§ 8a) ingår en förvanskning av den urfolksrättsliga principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) som inte lever upp till internationell rätt för FPIC. Kyrkostyrelsens omformulering av FPIC innebär en sådan begränsning att den urholkar hela syftet. Försoningen med det samiska folket kan inte bygga på urvattnade kompromisser.

Det är främst på grund av markfrågor och för kränkningar av mänskliga rättigheter som Svenska kyrkan ber om ursäkt för till det samiska folket. Det är bara via betryggade rättigheter och rättmätigt inflytande som skulden kan avhjälpas. Kyrkostyrelsens förslag kan bara tolkas som att de inte tar ursäkten eller försoning på allvar. Eller ämnar Svenska kyrkan att säga förlåt med ena handen, och fortsätta skada marken och strunta i samernas rättigheter med den andra?

Skogsutredningen föreslog att fastställa nationella mål för kyrkans skog, vilka ska ses som en gemensam riktning, ett gemensamt golv. Där mer naturnära metoder, ökad hänsyn till klimatet, med respekt för renskötseln och vikten av ökat skogsskydd skulle vara vägledande. Detta är välkomna och nödvändiga första steg – men inget av detta återspeglas i kyrkostyrelsens förslag. Varför går kyrkostyrelsen emot sina egna direktiv?

Förslagen om att skydda 20 procent av skogen och att övergå till mer hyggesfria metoder på 33 procent finns inte heller med i kyrkostyrelsens förslag. Att kyrkostyrelsen säger nej till att fastställa sina egna mål innebär i praktiken att ansvaret fragmenteras och att riktningen - det gemensamma golvet - går förlorad.

De nödvändiga förändringarna av kyrkans skogsbruk riskerar att aldrig bli av. Egendomsnämnderna föreslås få bestämma hur skogsbruket bedrivs, fast “med hänsyn till alla fyra hållbarhetsdimensioner”. Om

Kyrkomötet godkänner kyrkostyrelsens förslag till beslut så pekar det mesta på att allt blir som förut.

Beslut om skogsutredningen tas imorgon. Vi vädjar till kyrkomötet att rösta på de olika motionerna i linje med utredningen: De absolut viktigaste är 2025: 57, 58, 60, 75, 88 och 96.

Ni har en chans att visa att Svenska kyrkan menar allvar. Det är inte för sent att införa den riktiga FPIC-principen och ett mer klimat- och renskötselanpassat skogsbruk. De skogar som upprätthåller en mångfald av liv, som har kolförråden intakta – och utgör en faktiskt fungerade kolsänka – är samma skogar som ger renen naturbete. Det finns ingen målkonflikt här.

94 undertecknare,

Inger Brosdotter, Rebellmamma Sverige

Elisabet Jansson, Rebellmammor för skogen

Ingrid Claesson, Rebellmamma Uppsala

Siv Eriksson, Rebellmammor för skogen

Heidi Grossmann Rebellmammor för skogen

Viveka Klingstedt, Rebellmamma Sverige

Maria Werner, Rebellmammor för Skogen och Malmö

Lena Tranvik Rebellmammor för skogen

Lene Isedal, Rebellmammor för skogen Sjuhärad

Victoria Strand, Rebellmammor för fred och klimaträttvisa

Elin Ståhl, Rebellmammorna Botkyrka

Fredrika Mårtenson, Rebellmammor för skogen, Sjuhärad och Malmö

Kristina Palm, Mamma, farmor, medmänniska

Erika Cyrillus, Präst

Rebellmammorna i Sjuhärad

Monika Vlasak, tillträdande förtroendevald för Himmel och Jord

Karolina Carlsson, Greenpeace

Sofia Olsson, Skogsupproret

Lina Burnelius, Skydda Skogen

Agnes Hjortsberg, Fridays For Future Sverige

Isak Westerström, Klimataktion, Rebellpapporna i Stockholm

Filippa Paperin, Fältbiologernas skogsutskott

Nora Svensson Hahr, Ordförande, PUSH Sverige

Sophia Pankenier, Rebellmammor för fred och klimaträttvisa

Lars Engström, ordf Naturskyddsföreningen Stranda i Mönsterås

Cecilia Ribbing, medlem Naturskyddsföreningen

27. Kristofer Vaske, Rebellpapporna Skaraborg, ÅV

Naturkulturföreningen Skimmer och härvor Arternas ambassad Viskan-Borås

Kamilla Andersson, Skogsnäs Skogsvärn

Terese Nilsson, Rebellmammorna Dalarna

Towe Undvall, Rebellmammorna Dalarna

Maria Backman, Rebellmammorna Dalarna

Lisbeth Jonasson, Rebellmammor Leksand

Helena Nash, Rebellmammorna Dalarna

Petra Englund, Rebellmammorna Dalarna

Leo Rudberg, Statsvetare

Karin Johansson, Rebellmamma, Stockholm

Ludvig Janiuk, Civilingenjör, Återställ Våtmarker

Frida Marklund, Arkitekt, Återställ Våtmarker

Marit Fontana Oscarsson, Rebellmamma Kristianstad

Kim Hultgren, Skogsnäs Skogsvärn

My Ericson, Extinction Rebellion Norrköping

Karmapriya Muschött, människorättsvetare, ordförande Jordens Vänner

Lennart Dock, Rebellpapporna Stockholm

Bo Lindvall, Rebellpapporna Stockholm

Peter Forsberg, Rebellpappa

Birk Andersson, Save the Orangutan Sweden

Paula Kanberg, Rebellmamma

Amelie Bendz, Rebellmamma

Anders Bengtsson, Klimataktion Halmstad

Sonja Svensson, Klimataktion Halmstad

Ann-Lis Svensson, Rebellmamma

Kerstin Hill Svensson, Rebellmamma

Elin Lundqvist Burlin Rebellmamma Skellefteå

Chanette Borbjerg, Rebellmammor Sundsvall

Maria Söderlund Alm, Rebellmammor Västerås

Lisa Liljeberg, Rebellmammor Dalarna

Rufus Rune, civilingenjör, ÅV, Ta Tillbaka Framtiden, Extinction Rebellion

Andreas Lagercrantz, Skribent, Rebellpappa, Extinction Rebellion, Stockholm

Zetma Radebrink, Rebellmamma

Charlotta Johansson, Rebellmamma

Hans-Erik Järvenhag, Rebellpappa Stockholm

Peter Lindgren, Jägmästare, Ödeshög

Lisbeth Garde, Rebellmamma, Västerås

Ola Gabrielsson, Rebellpappa, Stockholm

Karin Cecilia Lundberg, pensionerad folkhögskolelärare

Gunnel Schöier, Rebellmamma, Västerås

Per Pixel Petersson, insatt och orolig flygfotograf

Felicia Lindström, Rebellmamma Stockholm

Maria Österholm, Rebellmamma Nacka-Värmdö

Kicki Gustafsson, Rebellmamma Stockholm

Elena Taubert, Rebellmammorna Stockholm

Jan Brenander Skogsgruppen i Oskarshamn

Inger-Lise Johansson Rebellmamma Västerås

Eva Lena Sköld, medlem i Skydda skogen, Rebellmamma Falun

Lotta Lemte, Rebellmamma Örebro

Tor Tuorda, skogsägare och delägare i Jokkmokks sockenallmänning

Eva Lena Sköld, medlem i Skydda skogen, Rebellmammorna

Karin Mattsson, Rebellmammorna

Git Aremyr Lundström, Återställ våtmarker Örebro

Sophia Kloth, Rebellmamma, Gnesta

Anders Hjort, Klimatomställning-Borås

Maria Söderlund Alm, Rebellmamma, Västerås

Gudrun Melander, Gnesta skogsgrupp

Annika Syrén, Rebellmamma Lund

Monika Ahlström Hortonom, Kågeröd

Helena Eitrem, Rebellmammorna Södermalm

Fredrik Månsson, lärare, Järna

Anders Hedberg, Gnesta Skogsgrupp

Lena Rydbeck, Rebellmamma

Åse Ängsved, Rebellmamma Dalarna

Christina Åström, Naturskyddsföreningen Söderhamn Rebellmammorna i Malmö

Jonas Ohlsson, medlem Naturskyddsföreningen

Eva Göhl, Rebellmammor för skogen