En möjlighet eller bara uddlöst organ?

Debattens vågor går höga kring de nya församlingsrådens roll.
Kyrkans Tidning sökte upp landets största församlingsråd i Fosie församling i Malmö pastorat för att höra från de direkt inblandade hur arbetet fungerar.
”Malmökyrkan är toppstyrd. Vad händer med församlingens möjlighet att ta det lokala ansvaret som alltid åvilar den, när all beslutsrätt har försvunnit?” Ungefär så dundrade debattörerna på i förrförra numret av Kyrkans Tidning.
– Det finns inga belägg för toppstyrning, säger ordförande i församlingsrådet Patrik Lindqvist bestämt. Påstår man det så kan man inte verksamheten. I Malmö pastorat har man skapat en organisation av broar och dia-log.
– Ja, det verkar som debattörerna sitter på läktaren och tycker. De verkar dåligt insatta, håller vice ordförande Kjell-Åke Svensson med.
– Under vårt första år i församlingsrådet har 27 av rådets 32 ledamöter och ersättare varit med och gjort inlägg i olika frågor, säger ledamoten Anette Roslund. Det visar väl på både intresse och engagemang. Det är verkligen inte toppstyrt.
– Alla har möjlighet att tycka till, fortsätter hon. Även om inte alla får som vi vill. Men så ser verkligheten ut.
Låt oss ta det organisatoriska från början.
För ett år sedan gick Malmö från att vara 16 pastorat i en ekonomisk samfällighet till ett pastorat med sex församlingar. I varje församling finns tre eller fyra kyrkor och det är den lokala kyrkan som utgör centrum.
– Det är där kyrkan blir till, har kyrkoherde Anders Ekhem sagt i tidigare intervjuer. Det är där Ordet förkunnas, människor döps och bröd och vin delas ut.