Fastna inte i budgetdetaljerna

Kyrkofullmäktige beslutar om mål och riktlinjer för verksamheten. Och om budget, kyrkoavgift och andra viktiga ekonomiska frågor (KO 3 kap 6 §). Kyrkorådet har hand om den ekonomiska förvaltningen (KO 4 kap 7 §). Kyrkoherden leder all verksamhet (KO 5 kap 1a §).
Kyrkofullmäktige har tillsammans med kyrkoherden beslutat om en församlingsinstruktion (FIN) som domkapitlet utfärdat. Där står allt viktigt: hur församlingen ser ut, det vi vet om framtiden, vilka behov som finns, vad församlingen vill prioritera. Med visst fog kan man säga att det är textdelen till en långtidsbudget. För respektive år görs en verksamhetsplan, en tidsbegränsad tillämpning av FIN.

Vad har församlingen råd med detta år? Fastigheterna? Kyrkogården? Pensioner? Nyetableringar? Etcetera. Det finns en risk att verksamheten får ”det som blir över” när ”fasta kostnader” fått sitt. Allt ska underordnas församlingens grundläggande uppgift. Det gäller personal, lokaler, verksamhetsmedel och visionärt framtidsspanande. Tänk långsiktigt!
Kyrkofullmäktige/kyrkoråd har ett totalansvar för ekonomin. I år (andra året i mandatperioden) bör man se över storleken på det så kallade målkapitalet. Alla beslut ska gälla helheter, strategier och visioner. Även om fullmäktige får informationer om detaljer bör bara stora ramar klubbas.

Kyrkorådet beslutar vilka verksamheter som ska prioriteras inom de stora ramarna. Men även kyrkorådet ska avhålla sig från detaljerna. Rådet kan till exempel prioritera diakonalt arbete gentemot unga ”nyfattiga”.
Hur medlen används beslutar kyrkoherden. Om det skulle bli pengar över kan kyrkoherden inte använda dem till ett natthärbärge. Det är en ny verksamhet som kräver kyrkorådets beslut. Men att flytta pengar mellan olika etablerade diagonala verksamheter anmäls bara vid nästa sammanträde.
Alltså: Tänk långsiktigt. FIN är viktig. Var tydlig i de stora linjerna. Peta inte i detaljer.