Vad är skillnaden mellan religion på nätet och religion i den fysiska verkligheten? I takt med digitaliseringen har frågan blivit kritisk. Dagens unga formar sin världsbild via plattformar där bilden av tro och religion kan vara både polemisk och grund.
Det menar religionsläraren Katarina Lycken Rüter som i tidningen Läraren nyligen diskuterade hur digitaliseringen förändrat förutsättningarna för religionsundervisningen. Hon syftar på hur nätet accentuerar sekulariseringens effekter på förförståelsen av kristendom, men också på på antisemitiska och islamofoba strömningar.
Varierad kunskapsnivå bland unga
Det nya kunskapsläget påverkar alla som har samtal om tro med unga som målgrupp. Inte minst kyrkan som i konfirmations- och annan undervisning möter den nya digitala generationen.
Sara Björnmo är församlingspedagog i Almby församling i Örebro sedan drygt två år. Innan dess arbetade hon i tolv år som gymnasielärare och undervisade bland annat i religionskunskap.
– Kunskapsnivån är väldigt varierande hos de ungdomar som vi möter, säger hon.
Tiden som gymnasielärare har visat henne vad konfirmationsundervisningen kan betyda. Hon märkte skillnaden mellan de som konfirmerat sig och de som inte gjort det; hur tiden i konfirmationsundervisningen många gånger hade lett till ökad insikt om religionen som sådan.
I sin nuvarande roll, i arbetet med konfirmander, kan de ungas kunskapsbrister märkas i till exempel diskussionen om tro och vetenskap.
– De som aldrig tidigare kommit kontakt med uttalat troende kan säga: ”Jag kan inte kalla mig kristen för jag tycker det verkar konstigt att Gud skapade människan på sju dagar”.
Budskap cirkulerar på Tiktok
Många har via fundamentalistiska sajter fått en bokstavlig syn på kristen tro, berättar Sara Björnmo. På Tiktok flödar budskapet om att den som inte accepterar Jesus som sin frälsare kommer till helvetet. Söker man på judendom hamnar man lätt rakt in i antisemitiska hemsidor, konstaterar hon. Detsamma gäller sajter om islam, där informationen kan vara snedvriden och hatisk.
– De digitala kanalerna kan fungera väldigt bra som kunskapskälla, men man måste vara aktiv som lärare, finnas vid elevernas sida och visa på exempel där man få ta del av tro på riktigt. Ledare eller anställda i församling behöver vara uppdaterade på vad som finns, vilket inte alltid är så lätt.
I undervisningen har Sara Björnmo använt sig av Youtube-klipp från gudstjänster för att visa på bredden i fromhet och teologi, liksom av intervjuer där människor berättar fritt om sin personliga gudstro. Hon visar på hemsidor som berättar sakligt om judendom och islam, och initierar diskussion om de sajter som är propagandistiska.
Forum för diskussion mellan unga
I Örebro finns nätverket Tro möter tro, där företrädare för lokala församlingar träffas och där Sara Björnmo deltar. Där talar man bland annat om ungdomsfrågor och vad man kan göra för att öka ungas förståelse för tro över konfessionsgränserna. Där finns också Tro möter tro Ung, där unga diskuterar sinsemellan.
Det är inte bara de ungas trosbilder som kan vara fördomsfulla, menar Sara Björnmo.
– Om kyrkan ska kunna vara en kraft för fred måste även vi vuxna lära oss att ifrågasätta de sociala mediernas förenklade bilder av islam och judendom.
Relationen mellan skolorna och församlingarna förändrad
I Örebro finns även Andreas Axinge, församlingspedagog i Mikaels församling. Han har jobbat med konfirmander i mer än 20 år. Han har också mött elever ute i skolorna, genom sitt arbete med Sensus multireligiösa väska och Bibelsällskapets utbildning Bibeläventyret.
Han säger att relationen mellan skolorna och församlingarna är tydligt förändrad sedan ett tiotal år tillbaka. Tidigare var det relativt lätt att komma ut i skolorna och prata om exempelvis konfirmation och verksamheten. I dag krävs mer specifika pedagogiska koncept.
Andreas Axinge ser precis som Sara Björnmo hur elevernas förförståelse har minskat. Men också hur kunskapsskillnaden ökat mellan grupper.
– Det är stor skillnad mellan olika skolor och klasser. Är det många barn med invandrarbakgrund finns ett mycket högre religionsintresse. Kommer jag till en klass där det är mer svensk bakgrund finns väldigt lite kunskap, om det inte är en kyrkligt driven friskola. Men då finns det ofta bara kunskap om kristendom. Så är det överlag, i den mån man har koll är det på sin egen religion.
Visst bidrar kyrkans konfirmation till att öka allmänkunskapen om tro och religion, säger han. Dilemmat är att konfirmationen i allt högre grad kommit att bli en klassfråga.
– De flesta konfirmander har högutbildade föräldrar. Deras kunskap när de kommer hit är låg kring religion överhuvudtaget. De har knappt haft någon kontakt med kyrkan, kanske har de varit på någon begravning eller något dop.
Kommer fram mellan raderna
Den digitalt inhämtade informationen kommer fram mellan raderna, berättar Andreas Axinge. De finns till exempel många förutfattade meningar om olika symboler. Som den där ett öga syns i mitten av en triangel.
– Alla säger att det är Illuminati. Som att det skulle vara vedertagen fakta. Samma sak med ett uppochnervänt kors, som anses betyda djävulen. Som lärare och ledare får man pricka hål på ballongerna och förklara hur det ligger till.
Andreas Axinge konstaterar att undervisningen påverkas av vilken åldersgrupp man har framför sig. Gymnasieungdomar har ändå en viss grundkunskap som gör att man kan gå djupare, säger han.
Konfirmanderna, som är yngre, är i en ålder då man ska skapa sin egen identitet och hitta sina åsikter.
– Har de en åsikt så säger de den sällan. Det är lite pinsamt. Att prata om var man står i trosfrågor är väldigt personligt. Invandrarungdomar har ofta lättare för det, de kommer från sammanhang där religionen tidigt är en del av vem man är, säger Andreas Axinge.
Färre trosdiskussioner på hemmaplan
Han framhåller att utvecklingen inte enbart handlar om digitaliseringen. En viktig faktor är en allmän förskjutning i uppfostran, där vi i högre grad än förr poängterar barnets rätt att få välja själv. Färre barn möts av trosdiskussioner på hemmaplan, vilket ökar tendensen att religion blir någonting främmande och exotiserat, menar Andreas Axinge.
Precis som Sara Björnmo har han sett vad det fysiska samtalet om religion kan betyda.
– Både Bibeläventyret och den multireligiösa väskan föder diskussioner de unga kanske aldrig deltagit i tidigare. Om skillnader, men också om hur många likheter som finns mellan de religiösa traditionerna. För många blir det en aha-upplevelse.
