Här får barnaskaran smaka på psalmerna

Kulturarvet är i fara. Även de mest kända psalmerna är okända bland vanliga, inte-så-kyrkliga svenssons. Särskilt barnen har stora kunskapsluckor. Många av dem kan inte ens sjunga med i dopklassikern Tryggare kan ingen vara. Vilket är olyckligt, eftersom psalmer länge varit den teologiska genvägen, tidigt upptrampad, till människors hjärtan.

Så ser läget ut, ofta konstaterat i den inomkyrkliga diskussionen. Men det finns idéer om hur fler ska få bekanta sig med sångskatten. Vasa församling hör till dem som jobbat längst och mest ambitiöst med att förmedla psalmer till de allra minsta.

Från början, för drygt femton år sen, kom babypsalmsången till församlingen som en dansk import. En församlingspedagog hade plockat upp idén i grannlandet, utrustade sig med en bra bandspelare och startade en grupp för spädbarn även i Göteborg. 

I dag har verksamheten utvecklats till en påkostad satsning, där prästen Tore Bennshagen och kyrkomusikern Helene Stensgård Larsson tillsammans planerar samlingarna och leder grupperna. Så när föräldrar och barn droppar in i församlingshemmet en solig tisdag i oktober, har de en dramaturgiskt genomtänkt timme framför sig.

Inne i Stora salen slår sig mammor och en pappa ner med sina telningar i famnen, var och en på sin egen färgglada tygcirkel på golvet. Gruppen är pandemi-liten med avstånd mellan varje familj – vilket inte hindrar en tidig krypare att skjuta i väg över golvet för att kolla in sina jämnåriga.

Den här gruppen, tre till åtta månader, är annars ganska lätt för ledarna att fascinera. De sitter stilla i föräldrafamnen och stultar inte omkring som förmiddagsgruppen med de lite äldre barnen, mellan åtta och tolv månader.  

Så när kyrkomusiker Helene Stensgård Larsson spelar på sin stora Djembetrumma och framkallar spännande ljud, gör alla bebisar stora ögon och lyssnar intensivt. Och när uppmärksamheten väl är fångad går det att börja med de två välkomstsångerna. 

– Hej, vad kul att se dig igen! Vi ska sjunga äntligen.

Helene agerar försångare och föräldrarna upprepar. I den andra hejsången får alla säga och höra sina namn. Och så blir det applåder, det går alltid hem.

Prästen har en tygpingvin i famnen, kyrkomusikern en stor mjuk docka. På så sätt har de sina egna ”bebisar” att använda för att visa hur rörelsesångerna går till. Först en balansövning, där barn och mjukisfigurer får hjälp att stå på en filt framför de vuxna. Sen blir det till att vagga av och an, skumpa, gunga, flyga till ljudet av de vuxnas sång.

Liggande på var sin filt får de sedan lite sjungande fotmassage och snurra som en karusell. Sen sätter Helene på instrumentalmusik som spelar i bakgrunden, medan föräldrarna leker med en färgglad sjal ovanför barnen. Några fäktar som kattungar för att försöka fånga det där spännande som rör sig hela tiden.

Sedan upp på fötter – för de vuxna, alltså – och dags att dansa framåt, bakåt, hit och dit med barnen i famnen. Medan man är på benen sjunger alla: ”Han kommer, han kommer, var med oss och fira advent”. Det gäller att öva eftersom babypsalmsången traditionsenligt har terminsavslutning i Vasakyrkans högmässa på första advent. 

Efter en del smygande, klivande och skuttande till ljudet av kyrkomusikerns trumma, drar sig gruppen mot flygeln och en kort uppvärmning av föräldrarösterna. Genom att sitta på flygelns lock kan barnen känna vibrationerna när Helene spelar.

Varje termin med babypsalmsången har ett tema. Hösten 2021 handlar det om ljuset. Prästen Tore Bennshagen talar om påsken, den största ljushögtiden på året, som en introduktion till två påskpsalmer. Föräldrarna får var sitt notpapper att sjunga Vad ljus över griften och Uppstått har Jesus från. Barnen får också var sitt papper och stoppar genast psalmerna i munnen. 

Den stilla delen av babypsalmsången börjar med ljuständning och ett par sånger om att vila. På Blinka lilla-melodin sjunger gruppen ”Jesus världens ljus vi ber, att du trygghet åt oss ger”.

Tore Bennshagen har hämtat Vasakyrkans stora påskljus:

– Påsken är kyrkoårets höjdpunkt. Festernas fest när vi firar att Jesus lever igen, säger han och berättar hur påsknattens mässa brukar gå till.

– Nu ber vi korsbönen tillsammans, uppmanar han: ”Jag ritar ett kors med mitt finger, jag ritar ett kors på mig själv. Det betyder att jag är Guds barn”.

Bönen ”Gud som haver” och välsignelsen avslutar den stilla stunden, innan det blir två danser och sedan fika – utom i pandemitider då detta sista hoppas över.

Medan Carolina Ask packar ihop sina och sonen Vilgots saker berättar hon att hon först hade letat på nätet efter babyrytmik:

– Då hittade jag babypsalmsången och det tyckte jag lät lite spännande. Sen tycker jag om att det är ljuständning och en andlig aspekt. Och jag gillar att babypsalmsången håller på en längre stund. De flesta andra arrangerar bara 30-minuterssamlingar.
Evelina Karlsson, mamma till Jacob Bille, tycker inte att psalmerna är så viktiga.

– Jag går på babypsalmsång för att det är en stund då Jacob och jag får fokusera på varandra till hundra procent, säger hon.

– Jag har varit en del i kyrkan under min uppväxt så jag vet att de brukar ordna mycket för nyblivna föräldrar. 

Helene Stensgård Larsson vill att babypsalmsången ska ge igenkänning och trygghet och stimulera föräldrarna att sjunga hemma med barnen.

– En psalm som Du omsluter mig vill vi att bebisarna ska få med sig hem, säger hon.

Den sjungs varje termin, oavsett tema. Några andra favoriter är Måne och sol, Vem är det som kommer på vägen och Det gungar så fint.

– Sen är det skojigt när vi planerar att hitta på psalmer som passar temat. Under ljusets termin talar och sjunger vi om böneljuset, dopljuset, Jesusljuset och gravljuset, säger Helene.

– Det väsentligaste budskapet ser vi alltid till att få med: julen, påsken, dopet och medmänniskan.