Gode Gud, hjälp oss mogna i uppdraget som medmänniskor

Att alltid göra bara det man själv vill, att aldrig göra något som någon ber om, om man inte själv vill det. Är det bra?

Eftertanke av Bo Brander.

När jag för nu rätt länge sedan skrev min doktorsavhandling vistades jag några perioder vid Kyrkornas världsråds bibliotek och arkiv i Genève. Jag bodde på Centre John Knox, tillsammans med studenter från USA. När helgerna kom reste studenterna i väg för att kolla på Europa. Jag och ytterligare någon vuxen gäst blev kvar.

Så kom det sig att jag en sådan helg lärde känna en ekonom som för FN arbetade med att relatera de fattiga ländernas ekonomier till den rika världens. Hans engagemang och hans lidelse för rättvisa, för fred och goda livsförhållanden gjorde djupt intryck på mig.

När han hörde att jag jobbade som studentpräst i Lund sa han med eftertryck: Du måste uppmana alla studenter att alltid bevara den mänskliga värdigheten. Jag svarade lite förläget att jag kanske inte hade tillgång till alla studenters öron, men han blev bara mer ivrig: ”Bosse, du måste säga till alla studenter: Keep the human dignity!”

Hans ord och hans engagemang har följt mig och de återkommer när jag läser Jesu världsberömda ord ur Bergspredikan: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

När Luthers katekes år 1919 togs bort ur skolundervisningen, bevarades ändå Jesus-ord som detta, som instruktivt och efterföljansvärt för alla människor. Decenniers skolbarn har fått lära sig hur den ”gyllene regeln” lyder. Att möta alla människor med allt det goda som jag själv hoppas bli mött med. Det är bra, kanske till och med lite självklart. Eller?

”När vi övar oss att leva i enlighet med hela skapelsen är det samtidigt viktigt att vi utmanar oss att leva med de förväntningar som ligger på oss just som människor.

Ett livsstilsideal både i Sverige och utomlands är numera att leva som en katt. Det finns naturligtvis mycket att lära av katter. En sak är den underbara bekymmerslösheten, den som för övrigt Jesus lovsjunger både bland fåglar och blommor. Stretching som en naturlig del av vardagen är väl också efterföljansvärt. Men att alltid göra bara det man själv vill, att aldrig göra något som någon ber om, om man inte själv vill det. Är det bra?

Katten lever nog sitt liv med de goda egenskaper som Gud gett den. Och när vi övar oss att leva i enlighet med hela skapelsen är det samtidigt viktigt att vi utmanar oss att leva med de förväntningar som ligger på oss just som människor.

Rubriken över den Trettonde söndagen efter trefaldighet är ”Medmänniskan”. Det är ett vackert ord och mig fyller det med längtan. Jag skulle vilja vara en bättre medmänniska. Jag skulle önska att vi alla i den mänskliga familjen var riktigt medmänskliga! Jag skulle önska att alla människor bevarade den mänskliga värdigheten.

För den goda medmänskligheten söker jag en som är förebild i medmänsklighet. Den mest medmänsklige jag vet är Gud. Det står vid Jesus födelse i Matteusevangeliet att Herrens ängel sa till Josef i en dröm, att man skulle ge Jesus namnet Immanuel. Det betyder Gud med oss!

Så vandrar i Jesus Gud med oss genom världen och genom evangeliets texter. När till slut Jesus står bland de elva – där några när de ser honom faller ner och tillber honom medan några fortfarande tvivlar – säger Jesus till dem alla som de sista orden i evangeliet: Jag är med er. Alla dagar. Till tidens slut.

Gode Gud: Var med oss människor in i denna osäkra höst och låt oss känna din närvaro. Hjälp oss att med dig som förebild mogna i det viktigaste vi kan vara – medmänniskor.

Bo Brander
präst

Fakta: Trettonde söndagen efter trefaldighet 2020-09-06 Tema: Medmänniskan

Tredje årgångens texter:

Jeremia 38:7−13

Romarbrevet 12:16−21

Matteusevangeliet 7:12

Psaltaren 103:1−6

Liturgisk färg: grön

Taggar:

Eftertanke Präst
Matti Aaltonen
Tack så mycket, Bo Brander, för de här orden. Må Gud fullborda din bön hos oss.