Allting gråter på Förintelsens minnesdag

Den polska poeten Wislawa Szymborska skriver:

I plomberade järnvägsvagnar
åker namnen genom landet...
Namnet Natan dunkar näven i väggen,
namnet Isak sjunger i förvirring,
namnet Sara ropar på vatten
åt namnet Aron som dör av törst.

Halina Birenbaum minns torget, dränkt av tårar:

Far höll oss tätt intill,
kysste först min mor,
sen min bror och mig.
Var inte rädd, viskade mor.
Vi måste alla dö.
Vi dör bara en gång.

Bo Lundmark:

I källaren under skolan
hängdes Jacqline Morgenstern
tolv år gammal
i en krok på väggen
och nitton av hennes kamrater.
Barnen var försöksobjekt
i läkaren Heissmeyers experiment.
Efter hängningen skålade SS-männen
och tände cigaretterna.

På Hitlers order uppfördes
dessa dödens fabriker:
Treblinka, Majdanek, Bergen-Belsen,
Auschwitz-Birkenau.
Bara i den sistnämnda
dödades minst en miljon judar,
sjuttiofem tusen polacker
och tjugoen tusen romer.

Den som tystar vittnesbörden
om det djävulskt onda
bereder marken
för nästa förintelse.
Därför måste vi berätta
för nya släktled.
Offren får aldrig glömmas
– för mänsklighetens skull
– för livets skull.