Olle Sahlström beskriver i Gå hem hur han har vandrat hela livet. En rastlös längtan till vandringsleder över hela jorden. Vart är han på väg? Bort från uppväxten som portvaktsunge på Östermalm. In i LO-borgen som kämpande ombudsman. En dag måste han gå vidare därifrån; han tvingas bort och känner på en gång sorg och lättnad.

Gå hem ansluter till Sahlströms uppmärksammade trilogi om arbetarrörelsen: Den röde patriarken, Don Emilios badkar och Borgen. En essä, en barndomsskildring och en roman som tillsammans blir en mäktig brottning med den egna rörelsen.
Och vart skulle han gå när den inte längre ville veta av honom? När han själv inte längre kände sig hemma? De många vandringarna ändrar långsamt, och för honom själv omedvetet, karaktär. Pilgrimen går inte för att komma fram. Han eller hon går för att komma till sig själv.

På barndomens Östermalm var den svenska statskyrkan påtagligt närvarande. Såväl byggnaden som den majestätiske kyrkoherden. Denna överhetens myndighetskyrka var inte för kroppsarbetarnas ungar. Men på stigarna och gatorna börjar Sahlström nu få upp spåret av ett annat sätt att vara kyrka. En doft av det oförfalskade evangeliet.
Han söker sig till medeltidens upprorsrörelser. De utopiska beginerna, valdenserna, hussiterna... Dessa som i förtvivlad protest mot makten ville se Guds rike förverkligas redan här och nu. Arbetarrörelsens man känner igen tanken på den stora förvandlingen. En del av rörelsens rötter finns här hos dessa som dömdes ut som kättare. Socialismen kan bäst förstås som en sekulariserad kristendom.

På andra sidan av de förlorade drömmarna om klasskampen flyter det samman igen: ”Jag skulle vilja att andakter och enkla mässor också ägde rum i verkstäder. Som den där min pappa arbetade. I köket till konditoriet där min mamma arbetade som servitris. I kök som vårt. … Min kyrka finner jag på vägarna. Och jag skulle önska att mässor kunde äga rum där. Vid vägkanten, i en skogsdunge, på en äng, på torget i en by.”
Olle Sahlström har vandrat långt. Äntligen är han hemma och ännu på väg. Vart bär färden nu?

Mikael Löwgren