En plats för själens vila mitt i det brusande Rom

Inte långt från Porta San Paolo i Italiens huvudstad Rom, ligger en kyrkogård som av många anses vara en av världens vackraste kyrkogårdar.

Porta San Paolo, som är en del av den antika stadsmuren runt staden, har fått sitt namn efter aposteln Paulus. Det var genom den porten som Paulus vandrade när han kom till Rom för att vädja till kejsaren.

Kyrkogården ligger bakom en mur strax intill. På italienska heter den Cimitero Acattolico och har sedan 1700-talet varit begravningsplats för icke-katoliker som levt och dött i Rom.

Många turister som söker sig till stillheten och friden på denna plats kommer för att besöka gravarna för de engelska poeterna och romantikerna John Keats (död 1821) och Percy Bysshe Shelley (död 1822). Men här vilar också många svenskar, både kända och okända.

Här vilar exempelvis orientalisten och egyptologen Johan David Åkerblad (död 1819). I början av 1800-talet var han en av dem som lade grunden för att kunna uttolka de egyptiska hieroglyferna. Genombrottet kom genom den så kallade Rosettastenen som i dag kan beskådas på British museum.

Men här finns också arkitekten Henrik Åberg från Linköping (död 1922) som blev Argentinas nationalarkitekt och diplomaten Carl Bildt (död 1931) som är farfars far till förre statsministern och utrikesministern Carl Bildt.

Varje år kring allhelgonahelgen inbjuder svenska församlingen i Rom till andakt vid den gravplats där stenhällen bär texten ”Här vila svenskar”.

Man samlas kring hällen, lyssnar till söndagens texter och sjunger I himmelen, i himmelen innan det ges möjlighet att tända ljus som placeras kring gravplatsen.

Senast var det jag som predikade som vikarierande kyrkoherde och Marta Rossi spelade tvärflöjt. 

Platsen är känd, inte bara för de många vackra gravmonumenten, utan också för sin blomsterprakt och för sina katter (!). När man vandrar omkring bland de många gravmonumenten kan man ibland hitta en katt som fridfullt vilar på en av gravhällarna.

Tyvärr är det inte många turister som finner vägen till denna vackra oas i storstaden. Det är synd, för den utgör en välgörande kontrast till den brusande trafiken utanför dess murar, en plats för själens vila, reflektion och eftertanke.

Där kan man vistas en stund, omgiven av skön grönska och många intressanta livsöden.