Recension
Roman ger förväntningar på kommande diktsamling
Christian Braw läser en roman med formuleringar som ger löften om kommande poesi ur författarens hand.
Författaren Göran Magnusson har tidigare gett ut bland annat en romanserie. Nu återkommer han med ännu en roman, med titeln Bildhuggaren i Bodafors. Senare i år kommer han även att publicera en diktsamling.
Den nya romanen utspelas i nutid. Miljön är i huvudsak småländska höglandet. Redan bokens titel tillkännager det. Detta är en miljö känd exempelvis från Elin Wägners roman Vändkorset (1935) – en skogsbygd med många original, små herrgårdar och träindustri.
Till miljön hör även de inflyttade, i Elin Wägners fall församlingsprästen och hans hustru, läkaren.
Göran Magnusson har valt en annan krets – den danske godsägaren och hans inspektor, agronomen. Den senare är ofta närvarande i berättelsen. Men framför allt finns här en gåtfull gestalt av en helt annorlunda prägling, den tyske parapsykologen Jürg Friedman.
Kring Friedmans död utspelar sig ett drama, när det visar sig att han i förväg har regisserat sin begravning. Till det ändamålet har han även överlämnat ett tonband, där han själv läst in det budskap som han anser lämpligt. Det är bland annat i form av poesi.
Här har författaren funnit formuleringar, som väcker förväntningar på hans kommande diktsamling.
Dikten slutar med en uppmaning: ”Svep döden i det vackraste du har / Lyssna ännu djupare till kroppens minne. / Du kan själv ljuda ackordet / i varje utandning.”
Romanen slutar med orden: ”Jag har ett avtal med solnedgången.” Det är väl uttryckt. Men är det sant?