Som ett slags centralfigur finns Benjamin, en manlig prostituerad som har gett sig själv i uppdrag att älska alla sina kunder i ett försök att sona det som en gång hände hans syster, det hemska som ligger djupt begravt i hans medvetande. Till Benjamin kommer Cornelia som planerar bröllop med Tomas, men inget hellre vill än att fly från hela sitt liv. Den framgångsrike affärsmannen Mikael som desperat letar efter sin försvunna sambo kommer för att sova och Erika kommer för att tränga bort  sin svartsjuka på pojkvännens barn.

Johanna Nilsson frilägger en skärva av samhället och visar upp människor som på olika sätt är fångar i sin egen livssituation och som både vill och inte vill ta sig ur den. Tomhet, missbruk, trauma, livslögner – alla har de sitt eget fängelse att förhålla sig till. Nu är det lätt att tro att romanen enbart är en eländesskildring, men så är inte fallet. När boken är färdigläst konstaterar jag att det i de flesta fall gått förvånansvärt friktionsfritt mot lyckliga upplösningar för de olika inblandade, ibland så pass standardförpackat att jag kommer på mig själv med att undra om Nilsson är ironisk. Nästan burleska inslag saknas inte, som exempelvis skildringen av paret af Sandén som efter upptäckten att de båda två köpt tjänster av Benjamin hittar tillbaka till kärlek och sexuell experimentlusta.

Bokens resonemang kring ond­ska och godhet är förankrat i hur människor agerar gentemot varandra och Nilsson exemplifierar genom att låta personerna möta både den påtagliga kärleken och godheten, men också den högst konkreta ondskan så som den kan se ut i mänsklig form. Vissa delar av de sista femtio sidorna är ingenting för den känslige läsaren.

Boken i stort präglas av en viss obalans både när det gäller det filmiskt präglade upplägget, med korta nedslag i varje persons historia, och djupet i personskildringen. Vissa av karaktärerna känns väl förankrade, andra blir mest utfyllnad. Men invändningarna till trots lyckas Nilsson  ändå skapa en berättelse där det länge känns som om det står och väger mellan lyckliga slut och total katastrof, vilket förstås håller nyfikenheten vid liv.

Paulina Helgeson