Karin Fossum har kallat romanen Brott sin mest personliga bok. Det är inte en kriminalroman i vanlig mening, snarare ett psykologiskt drama.

På ett plan är boken en metaroman där författarjaget likt en allsmäktig gud ger sin romanfigur personlighet. Boken igenom för huvudperson och författare en dialog om händelseutvecklingen, eller om frågor som vad som sker när man förlorar kontrollen över sitt liv.

För huvudpersonens välordnade, om än händelsefattiga, liv invaderas av en ung knarkande flicka. Det blir obehagligt, också för läsaren, att bevittna detta intrång och känna huvudpersonens otrygghet. Fossum väcker frågor om människor som kallas goda kanske bara saknar handlingskraft, och skildrar hur goda gärningar kan leda till katastrofer.

Cecilia Jaensson-Wallander