Hennes varningar för nazism var kryddade med bibelord

Amelie Posse tog alla möjligheter att tala om sina erfarenheter från sin tid i Tjeckoslovakien när Tyskland invaderade. 

– Hon varnade för att det skulle kunna hända i Sverige också, säger Johan Erséus, författare till boken Tisdagsklubben.

Grevinnan Amelie Posse bodde under många år i Tjeckoslovakien med sin tjeckiske make och fick fly därifrån 1939, när tyskarna ockuperade landet. I sitt gamla hemland Sverige insåg hon, bland annat genom sonen Slávos fynd i en källare, att det fanns långgående nazistiska planer på att slå till även här.

Kända medlemmar

Hon samlade likasinnade antinazister i Tisdagsklubben som höll sitt första möte den 9 april 1940, samma dag som Tyskland invaderade Norge och Danmark. 

Bland medlemmarna fanns kända politiker och kulturpersoner som Vilhelm Moberg, Gunnar och Alva Myrdal, Ture Nerman, Barbro Alving, Karin Boye och Karl Gerhard.

Andlig motståndsrörelse

Johan Erséus beskriver att Tisdagsklubben hade dubbla uppgifter i sin kamp mot nazismen.

– Den var en andlig motståndsrörelse och ett andningshål där man ägnade sig åt påtryckningar mot bland annat tyska truppförflyttningar i Sverige och samlingsregeringens ängsliga censur. 

Dessutom arbetade Amelie Posse trots livshotande sjukdomar hårt för att sprida budskapet överallt. 

– Som i en glödande predikan i Boo kyrka där hon undrade om vi svenskar verkligen var beredda att hänsynslöst offra vår bekvämlighet för att hjälpa drabbade medmänniskor.

Säkerhetspolisen övervakade

Tisdagsklubben grundade också filialer i andra delar av landet och små motståndsceller som kunde bli en gerilla vid en tysk ockupation. Allt skedde i största hemlighet, och Sveriges säkerhetspolis övervakade och motarbetade hela tiden Amelie Posse och klubben.

Den karismatiska och egocentriska överklassdamen och författarinnan som grundade Tisdagsklubben hade kontakter i hela samhället. Inte minst blev prins Eugen på Waldemarsudde en viktig faktor i hennes liv och kamp.

Ärkebiskop bromskloss

Bland klubbens medlemmar fanns flera präster, till exempel Per Gyberg och Arnold Werner, och teologer som Emilia Fogelklou och Lydia Wahlström. Dessutom var påfallande många medlemmar prästbarn. Det var bland enskilda kyrkomän som motståndet mot nazismen märktes.

– Man kan inte säga att Svenska kyrkan agerade särskilt starkt. Ärkebiskop Eidem var något av en bromskloss trots att han var väl informerad. Han försökte diskutera judeförföljelsen med nazistledningen i Berlin, men han sa aldrig något utåt, säger Johan Erséus.

Han jämför med situationen i det ockuperade Norge där hela kristenheten agerade enat.

Johans egen morfar

– Där hade kyrkan en otroligt viktig roll. Alla biskopar bröt samarbetet med Quislingregimen och i princip alla präster tog avstånd från förföljelsen av judar. Biskop Berggrav i Oslo arbetade med motståndet tillsammans med en del svenskar, bland annat diplomater. När han fängslats fick han även stöd av min egen morfar Einar Rimmerfors som var frikyrkopastor i Falun.

Biskop Gustaf Aulén i Strängnäs var den ledande antinazisten inom Svenska kyrkan och en röst för den norska motståndsrörelsen i Sverige.

Plan sköts ned

– Prästerna Birger Forell och Erik Perwe i svenska församlingen i Berlin betydde mycket för förföljda judar i Tyskland, berättar Johan Erséus. 

När Forell förklarades som icke önskvärd i Tyskland och fick lämna landet tog den lika antinazistiske Erik Perwe över. Men hans plan blev nedskjutet över Östersjön. I bagaget hade han 16 förfalskade pass till gömda judar.

Den ekumeniska Sigtunastiftelsen var också betydelsefull i motståndet mot nazismen och fungerade som brevlåda för hemlig postgång. Direktorn Harry Johansson var spindeln i nätet.

Aggressiv angripare

Johan Erséus har i arbetet med boken letat igenom svenska och utländska arkiv, intervjuat ögonvittnen, läst memoarer, dagböcker, brev, interna dokument, hemligstämplade telegram och avlyssnade telefonsamtal mellan huvudpersonerna.

– Jag arbetade med boken i fyra år och började innan Ryssland invaderade Ukraina. Putin har ju i princip kopierat Hitlers agerande mot Tjeckoslovakien 1938–1939. Den aggressive angriparen som lurar taffliga stormakter.

Det har fått honom att reflektera över vår egen tid och att förbereda sig för det värsta. Sverige har gått med i Nato och både samhälle och medborgare talar om förberedelser för krig.

Överreligös barndom

Just att ta itu med saker i förväg innan det är för sent var något som Amelie Posse såg som en plikt att förmedla efter sina erfarenheter från Tjeckoslovakien. Att hon använde bibelord i sina tal är naturligt, tycker Johan Erséus:

– Som barn var hon i det närmaste överreligiös. Hon hade en guvernant som hon läste Bibeln tillsammans med hela dagarna. Sedan predikade hon för de andra barnen på gården. Hon tappade barnatron och ville inte konfirmeras, men sedan återfann hon någon sorts gudstro och anspelade ofta på Bibelns budskap.

Inte minst kom det till uttryck i hennes glödande predikan i Boo kyrka. Där påminde hon om att "Kristus var minsann inte saktmodig och eftergiven eller världsklokt försiktig och neutral när det gällde att stå det onda emot! Han var en revolutionär kämpanatur. Och bristen på mod är inte något annat än bristen på tro."