Kyrka och religion nycklar till att vända utveckling

Vår planets framtid ligger i mänsklighetens val i dag. Klimat och en hållbar framtid är högst upp på agendan i hela världen. Gängvåld, pandemi, krig är trots sin grymhet och fara något som de gamla samhällsstrukturen har verktyg för.

Men ännu 50 år efter FN:s första globala möte om miljö i Stockholm är frågorna hur vi ska klara planeten den överordnade utmaningen vi måste svara på. Där saknas ännu den övergripande berättelsen om hur vi skapar det nya uthålliga samhället.

Om vi tidigare tänkte att miljö var en fråga om uppfinningar och teknik, så vet vi i dag att det är en fråga om människans förståelse av sig själv och sin relation till en planet med begränsade resurser. En fråga om insikt och om rättvisa.

Därför är kyrkornas och religionernas bidrag en nyckel till om vi ska lyckas vända utvecklingen. Biskoparnas klimatbrev, påvens encyklika om miljö och Uppsala interreligiösa möte är några viktiga bidrag till att inspirera kyrkorna att vrida perspektivet.

Nu finns ännu ett material som förtjänar att användas i församlingar och av grupper för att fördjupa samtalen och trigga människor i församlingarna att förändra inifrån och ut.

Fredrik Ivarsson är exegeten som har gjort sig besväret att gå genom texter i både Gamla och Nya testamentet där människans relation till skapelsen belyses. Många som vill skriva om miljö och teologi fastnar med den teologiska reflektionen i den första skapelseberättelsen. Det tragglas gärna om att vara förvaltare.

Men det finns fler teman än så vilket Ivarsson visar. Här får vi fler inspel för att fördjupa oss i texterna och spegla samtiden i. Det finns mycket om ­skapelse och människa i psaltarpsalmer och profeterna i Gamla testamentet. Att läsa texterna med ett klimatnödläge som bakgrund fördjupar förståelsen avsevärt. Ett helt kapitel om hållbarhetsteman i Nya Testamentet lyfter viktiga teman i teologin som ibland tenderar att lämnas utanför när det ska pratas miljö och kyrka. Inkarnationen och frälsningen som i vår tradition tenderats till att ­läsas enbart individcentrerat vidgas i boken.

Allt på ett sätt som gör att en lekman kan hänga med utan att vara bibelsprängd.

Om Fredrik Ivarsson är exegeten med en kyrkoherdes förståelse för folkbildning i en församling så är Annika Spalde den reflekterande kontemplativa aktivisten. Under många år har Annika varit en röst i den svenska kristenheten för djurens rätt, för klimaträttvisa.

Förra året pilgrimsvandrade hon genom Sverige och Europa för att tillsammans med andra pilgrimer komma till Glasgow och FNs klimatförhandlingar. Att vandra och se sin omgivning i skapelseljus blir en viktig del i att grunda sitt engagemang. Något som jag tror att många skulle behöva i en tid då vi lätt slås ned av larmen som fyller våra sociala medier.

Annika bidrar med att lyfta teman i kyrkohistorien som väl anknyter till den form av andlighet som vi idag skulle kunna kalla grön. På ett handfast sätt formuleras nya tideböner. Väl förankrad i traditionen och samtidigt reflekterande samtiden.

Det blir ett slags motståndshandling mot ytlighetens och kortsiktighetens dominans i samtiden. Det är sådant vi behöver i våra församlingar som vill fördjupa sitt arbete. Jag skriver inte att fördjupa sitt miljöarbete. För en kyrka som vill vara kyrka idag måste söka Gud i skapelsen.

Kyrkorna behöver texter att reflektera över den problematik vi står mitt i. Den här boken förtjänar sin plats i samtalsgrupper runt om i landets församlingar och gudstjänstliv.