Jazzens väg in i kyrkan – ett möte som väcker tro

– Mötet mellan jazz och kyrka fördjupar mig i de processer som bär min religion och även mig själv. Alltså vad det innebär att vara kristen, säger Uwe Steinmetz.

Den andligt inspirerande jazzen – spiritual jazz – utvecklades under en lång period från 1950-talet och framåt. John Coltranes A Love Supreme från 1965 brukar ofta anges som ett slags år noll, men det fanns många före och efter denna skiva som bidrog till genrens utveckling: Alice Coltrane, Sun Ra, Dorothy Ashby och Pharoah Sanders.

Det är en svårfångad och mångfacetterad genre som snarare kännetecknas av ett särskilt musikaliskt förhållningssätt än en enhetlig form. 

Spiritual jazz på frammarsch

Trots det går det att skilja mellan liturgisk jazz och sakral jazz, något Uwe Steinmetz beskriver i sin avhandling. Han skriver: ”Medan liturgisk jazz beskriver jazzmusikers pilgrimsfärd in i gudstjänsten, där de tjänar liturgin, och sakral jazz formas av jazzmusikernas erfarenheter av gudstjänsten och ljudsätter tolkningen av sin kristna tro, är spiritual jazz exilens musik – ljudliga spår av tro som framträder utanför ett religiöst ramverk, antingen i kyrkor, konsertmiljöer eller på scenen.”

Hiphopen och samplingskulturen har varit en stark drivkraft bakom det ökade intresset för många äldre musikgenrer, inte minst jazzen. På 1980- och 1990-talen utgjorde den en viktig grund för beatmakers och producenter. Detta har lett till att nya generationer har upptäckt Sun Ra, Gary Bartz och andra, och inspirerat unga musiker att plocka upp trådarna från 1960- och 1970-talet och föra dem in i nya sammanhang.

– Spiritual jazz är på frammarsch, säger Uwe Steinmetz.

Även om musiken är svår att definiera har denna ofta instrumentala och improvisatoriska form ett gemensamt syfte: att komma närmare Gud.

Koppling mellan musiken, bönen och tron

Det var inte där Uwe Steinmetz befann sig när han började spela professionellt vid 16 års ålder. Först runt millennieskiftet fann han en tydligare riktning i sitt musikskapande, forskningsintresse och livsåskådning.

– Jag är medlem i en luthersk kyrka och blev nyfiken på kopplingen mellan liturgi och den andliga upplevelsen av tillförsikt i min musik, jazzen, säger han.

– Jag växte inte upp i en kristen familj, men jag har alltid tyckt att den andliga musiken var fascinerande. Jag såg att det fanns en avgörande koppling mellan musiken, bönen och tron på en andlig existens.

Kyrkomusik, menar Uwe Steinmetz, är därför ett sätt att fördjupa vår relation till Gud genom att skapa och uppleva musik tillsammans – i gudstjänster, kyrkliga högtider och i naturen.

Sedan hösten 2024 är han verksam som kyrkomusiker i Bayerischen wald, med Erlöserkirche cham som sin församlingskyrka – den äldsta evangelisk-lutherska kyrkan i området.

Jazzen som dialog

Liturgin har spelat en avgörande roll i Uwe Steinmetz kristna tro. Hans erfarenheter från protestantiska gudstjänster i Indien och USA under åren 1999 och 2002 väckte ett fördjupat intresse för samspelet mellan musik och ord i gudstjänsten – särskilt i relation till den jazz han spelade.

Både liturgi och den kyrkliga musiken är gemensamma ritualer för tillbedjan, konstaterar han i sin avhandling. Redan i den tidiga kristendomen bildade ord och musik en enhet, där improvisation spelade en viktig roll i gudstjänsten.

– Improvisation är också grunden för jazzen – att skapa i stunden, säger Steinmetz och påpekar att gudstjänsten och den improviserade jazzen båda är en form av dialog, inte en tävling i virtousitet.

Förena musik och tro

Men dessa improvisatoriska aspekter av liturgin försvann successivt. Från 300-talet och framåt växte behovet av standardisering och formalisering av böner och gudstjänstformer i takt med kyrkans expansion. Enheten mellan det talade ordet och musiken splittrades. Samtidigt öppnade den lutherska reformationen för nya sätt att förena musik och tro.

– Improvisation handlar om att interagera med rummet och instrumentet. Det är något som måste ske i stunden. Det handlar om stillhet och om att uppfatta skapelsen inom och omkring oss.

Improvisation och komposition är olika sidor av samma musikaliska form, menar Steinmetz. Improvisation är en kompositorisk metod, medan kompositionen fungerar som ett fundament för improvisationen.

Spännande möte mellan jazz och kyrka

I sin avhandling lyfter han också fram neurovetenskaplig forskning som visar att lyssnandet spelar en central roll i både andlig upplevelse och musikalisk improvisation. Neuroforskaren Andrew Newberg har visat att samma områden i hjärnans frontallob aktiveras vid bön, djup meditation och musikalisk improvisation.

Historiskt har kyrkan haft en komplex relation till jazzen, där liturgisk tradition ofta har krockat med den musikaliska experimentlustan.

– Kyrkan har ofta bjudit in jazzmusiker, men det har också skapat friktion och en rädsla för att det ska störa bönen och liturgin. Samtidigt har det inneburit spännande möten mellan jazz och kyrka, säger Steinmetz.

Det har även lockat nya generationer att upptäcka liturgins urgamla former, vilket märks på det återuppväckta intresset för både jazz och tro, menar han.

– Fri bön, den sakrala musiktraditionen och jazzens uttrycksformer kan på ett givande sätt förenas med varandra.

Bidrar till gemensam upplevelse

För Steinmetz är det viktigt att musiken i kyrkan inte bara blir ett sätt att locka nya målgrupper, utan att den faktiskt blir en integrerad del av gudstjänsten.

– Jazzen vill ta med dig på en resa – en resa som kan leda en på villovägar, men som uppmuntrar till lyssnande och skapar en gemensam och kollektiv upplevelse.

Vad kan kyrkomusiker med erfarenhet av jazz i kyrkan ge för råd till nyfikna församlingar?

– Jag skulle leta efter lokala ­musiker som är öppna för att ­spela jazz i kyrkan. Och sedan hitta sätt att integrera musiken i liturgin så att den bidrar till den helhet som gudstjänsten utgör. Att samarbeta med en trummis som kan anpassa sig till kyrkorummet gör det också riktigt intressant.

Väcker längtan efter Gud

I sin egen musik använder Steinmetz saxofonen i flera delar av gudstjänsten, med en kombination av improvisation och komposition. Han utvecklar dessutom en arbetsbok med musik som kan integreras i olika liturgiska former för gudstjänster.

Det internationella nätverket Bluechurch, där musiker, teologer och forskare möts, bidrar till att öka förståelsen för jazzens roll i kyrkan. Steinmetz ser ett växande intresse, särskilt inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland (EKD).

– Spiritual jazz är ett rop efter det transcendenta – en musik som väcker vår längtan efter Gud och som kan lyfta oss närmare en annan sfär.