Bakom Birgitta Lillpers säregna litterära språk gungar ett sjungande dalmål från Orsa, en dialekt en bra bit bortom vår konventionella bild av provinsens språk. Hon brukar växla mellan poesi och prosa. Den nya romanen Om du fick tänka dig ett hem är en mångbottnad och symboltät berättelse om exploatering av naturen, om hembygd och utanförskap.

Boken bärs av en stor politisk vrede, men den har också myt-iska inslag som binder den till bibliska berättelser och uråldrigt europeiskt sagostoff. Här förekommer vuxendop i älven. Lövtäkt bedrivs i stor skala, men det blir nog aldrig någon lövhyddohögtid. Här finns Volmar, en man med ett gåtfullt sår precis som Graalriddaren Amfortas i Parsifalsagan, och bakom honom anar man naturligtvis Jesus på korset.

Romanen är till brädden fylld med bedövande vacker svensk sommar. Volmar har hittat en tillfällig bostad i ett nerlagt kraftverk. Han är lärare, ingen klassisk outsider, men han drivs runt i världen av omgivningens oförmåga till inlevelse. Hans väninna Ilse har en tryggare grund i tillvaron även om den har ett stort inslag av slump. Vad som händer dem ska inte avslöjas här. Det är en sällsam och vidöppen historia som jag enträget uppmanar läsaren att själv ta del av.
Birgitta Lillpers har ett ärende, en idé, en predikan. Jag anser att hon lyckas integrera sin historia med sina åsikter på ett tillfredsställande sätt. Upprört polemiska romaner kan annars bli odrägliga.

Å ena sidan ser vi entreprenörerna, de som vill förändring och utveckling, de som har framtiden i händerna. Deras framtid slår ofta fel och lämnar förödelse efter sig. Å andra sidan finns de rotade eller de som försöker rota sig, de som bor i sin hemkänsla, de som söker en varaktig stad. Ofta fördrivs de av utvecklingen. Ofta blir de mobbade. Romanen tycks säga att konflikten mellan dem är olöslig, och boken tar ställning för dem som kommer i vägen för framtiden.
Man kan se huvudpersonerna som det vanliga livets martyrer, som undanskuffade bevarare av hemkänslans Graal. Huvudfienden är inte abstrakta entiteter som upplysningsidéerna eller kapitalismen eller EU. Det Birgitta Lillpers skjuter in sig på är roffarmentalitet och översitteri i vardaglig och därför ännu hemskare skala.

Magnus Ringgren